I blickfånget

Oskar Örn skriver från resa i USA: Det är tidigt på morgonen och juletid på Manhattan. I en deli hör jag Kristi Noem, minister för inrikessäkerhet, på radion tala om Trumpadministrationens framgångar med att deportera personer som invandrat illegalt. Hon exemplifierar med venezuelanska knarklangare och understryker vikten av att förhålla sig till lagen: har du olagligt tagit dig in i landet kan du räkna med att staten är ute efter dig; vill du däremot lämna landet lagligt finns det möjlighet att registrera sig för en sådan process.

Men Trumpadministrationen har själv, uttryckligen, förklarat att man inte avser att följa domstolsbeslut. Det är i sig anmärkningsvärt. De utvisningar som nu genomförs sker ofta utan rättslig prövning. Människor får inte träffa någon domare, får inte sin asylrätt prövad. Honduraner skickas till Sydsudan: ett land de saknar all anknytning till. De kommer varken tillbaka till USA eller till Honduras. Även om någon i teorin skulle ha rätt till asyl, har de i praktiken aldrig råd att återvända för att hävda den rätten.

Samtidigt slog Högsta domstolen sommaren 2024 fast att den amerikanske presidenten åtnjuter immunitet för handlingar i sin officiella roll som president. Det skapar ett slags kryphål: Trump kan bryta mot lagen, just därför att han är president.

Allena besöker jag en katolsk kyrka, där prästen talar om invandringens moraliska och politiska komplexitet. Alla människor har rätt att söka asyl, säger han, men alla nationer har också rätt att försvara sina gränser. Däremot: administrationer som öppet säger att de inte tänker följa lagen – dem måste man alltid vara på sin vakt mot.

Senare äter jag lunch med min vän Joe Huang, aktiv i den mittenorienterade tankesmedjan Center for New Liberalism, i Trump Tower. Det var här Trump för drygt tio år sedan åkte nerför rulltrappan i guld och deklarerade sin presidentkandidatur. På Trump Grill beställer vi en slags tacotårta: köttfärs, ost, guacamole och sallad, serverat i en skål av hårt tacobröd.

Joe frågar servitrisen vad hon anser vara ”the essence of America”. Själv menar han att monday night football och professionell wrestling utgör kärnan i den amerikanska erfarenheten. Servitrisen skrattar och svarar att vår tacotårta mycket väl kan utgöra essensen av Amerika. Vi frågar om hon någon gång träffat ”The Donald”. Det har hon – men hon verkar måttligt imponerad. Man blir sällan profet i sin egen stad, och Donald Trump är ingen idol i New York, inte ens i sitt eget torn.

MAGA-rörelsens politiska innehåll är annars svår att skilja från Trump själv. Joe säger att den enda restaurang han upplevt som liknar Trump Grill ligger i Buenos Aires, prydd med porträtt av den tidigare argentinske presidenten och socialisten Juan Perón. Jämförelsen är inte långsökt: Trumps politik är personalistisk. Men, menar Joe, den går djupare än så. I praktiken handlar den om socialism: tullar, statligt ägande av företag och federala stödprogram. Nu har administrationen aviserat att medel ska skickas till landsbygdssjukhus drabbade av nedskärningar efter Trumps ”big, beautiful bill”, som kongressen godkände i somras. De federala utgifterna fortsätter således att öka. Nästan fjorton procent av statsbudgeten går åt till att betala räntan på USA:s statsskuld, mer än vad som spenderas på försvaret. Den höga skulden drabbar alltså inte endast framtida skattebetalare; den är en stor börda här och nu.

Joe är inte särskilt oroad för demokratins framtid i USA. Delstaterna är självständiga, individerna likaså. Han nämner körkort och ID-handlingar: alla femtio delstater har sina egna system. Den federala regeringen vill visserligen implementera Real ID, en ID-handling som uppfyller federala krav, över hela landet. På tunnelbaneperrongen annonseras det nu att det är dags för ett sådant införande – men delstaterna lär fortsätta skjuta upp deadline eller helt enkelt avstå. En president med totalitära anspråk får svårt att förverkliga sina ambitioner i en federation med så rebelliska delstater.

Det som oroar Joe mer är utvecklingen i världen. Den växande antisemitismen till höger och vänster är, menar han, ett tecken på att den världsordning som växte fram efter andra världskriget håller på att falla samman. Efter kriget rådde konsensus om det monstruösa i nazisternas förföljelse av judar. Hela efterkrigsordningen vilar på lärdomarna från den tiden: en transatlantisk länk som binder USA och Europa samman genom gemensamma säkerhetsintressen, rättsliga normer och en grundläggande samsyn om liberal demokrati – allt med utgångspunkt i krigets lärdomar. Nu tar USA avstånd från Europas betydelse och närmar sig ett ryskt perspektiv på kriget i Ukraina. Ett Ryssland vars imperialistiska ambitioner kommer att leva vidare, även efter ett vapenstillestånd eller fredsavtal i Ukraina.

Vi avslutar vår dag med en fika i Svenska kyrkan på Manhattan. Mikaela serverar kaffe. Hon är svensk och har bott här i trettio år. Hon säger att Trump inte kan röra de religiösa ledarna, han kan inte sparka dem. Just därför har de en särskild möjlighet att träda fram och vittna om de orättfärdigheter de ser. Hennes ord förstärker prästens under morgonens katolska mässa. / Oskar Örn – statsvetare, ledamot av Frisinnad Tidskrifts styrelse

Frisinnad Tidskrift önskar Er alla ett Gott Nytt År!

Välkommen till Frisinnad Tidskrift! En plats för fördjupning av etiska diskussioner och en plats för reflektion över vardagen. Frisinnet är ett begrepp som kan tolkas som att leva efter eget huvud, fri från statens styrning, med eget ansvar för sina medmänniskor och sitt närsamhälle.

Som prenumerantkan du även läsa tidningen digitalt. Skapa inlogg under fliken ovan ”Senaste utgåvan”. Du hittar ditt prenumerationsnummer på tidningens adressetikett. Där går det även att lyssna på artiklarna!