I blickfånget

Doktorand Gunnar Brådvik ger oss här en lägesbild av valet i Sachsen-Anhalt, som är en invånarmässigt liten delstat i östra Tyskland med bara cirka två miljoner invånare:

De mer kända städerna är Magdeburg och Halle (Saale). Den senaste tiden har delstaten vunnit uppmärksamhet över hela Europa. Dock inte för sin choklad utan för sitt demokratiska delstatsval där Alternativ för Tyskland (AfD) skördat stora framgångar.

Vad vill AfD?

AfD är ett högernationalistiskt parti som är kritiska mot EU. De vill bland annat lämna Eurozonen, och islam. ”Der Islam gehört nicht zu Deutschland”, ”Islam hör inte hemma i Tyskland”, går det att läsa på deras hemsida. De föreslår att i moskéerna i ska man tvingas predika på tyska och partiet slår också fast att ”Afrika kan inte räddas i Europa”. Partiet är därtill kritiska mot Tysklands stöd till Ukraina, som de menar är för dyrt. ”Om Ukraina vill fortsätta strida är det deras fulla rätt – men det är inte vår sak”, sa AfD:s förbundsdagsledamot Alexander Gauland i tyska förbundsdagen i juni 2026.[1]

I delstatsvalet i Sachsen-Anhalt som hölls den 6 september, fick partiet 44 procent, en uppgång med 23 procentenheter. Dagen efter valet, den 7 september, ljöd en s.k. fascistsiren; en signal som liknar ett flyglarm, på domkyrkoplatsen i Magdenburg. Det spelades upp av konstnärskollektivet ”Zentrum für Politische Schönheit”. I den tyska dagstidningen Die Zeit kan man läsa diverse apokalyptiska rubriker. Ett par exempel: förbundskanslern ”Merz drar ned CDU” (CDU är Tysklands kristdemokrater), ”De vill hellre ha mindre pengar än fler syrier” (åsyftandes på väljarna) och ”Förstörandet av CDU”.

De etablerade partierna i delstaten, CDU, Socialdemokraterna, de Gröna och Die Link, med rötter i det forna kommunistpartiet i DDR, har förvisso lovat att inte samarbeta med AfD. Många i Tyskland talar om ”Die Brandmauer” – en överenskommelse som slutits mellan de etablerade partierna för att utesluta ytterkantspartierna. På förbundsstatsnivå regerar CDU och Socialdemokraterna tillsammans. Så väl AfD som die Linke hålls utanför inflytande.

Kruxet i Sachsen-Anhalt är bara att även om CDU och Die Linke skulle samarbeta med Socialdemokraterna och de Gröna så räcker inte detta för att åtminstone hålla AfD ute. Det finns nämligen ytterligare ett parti som blev invalt i delstaten: Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW), i stora drag ett utbrytarparti från Die Linke. Partiet har anklagats för att ha samsyn med Kreml till kriget i Ukraina. En av BSW:s politiker, som tidigare suttit i förbundsdagen för Die Linke, talade några dagar efter kriget mot Ukraina om ”lögnaktiga sagor från USA:s säkerhetstjänst”.[2] BSW har tillsammans med AfD en majoritet i det nyvalda delstatsparlamentet. Det är alltså matematiskt omöjligt att utesluta båda från inflytande.

På valdagens förmiddag lade BSW:s partiledare Sahra Wagenknecht ut en video på Facebook där hon förkunnade att hon inte tänkte rösta för en ministerpresident från CDU.[3] Hon kräver i stället en partipolitiskt neutral ministerpresident som styr i minoritet, med hoppande majoriteter. BSW verkar också, som enda parti, ha inlett samtal med AfD om hur en ny regering kan bildas i Sachsen-Anhalt. Bland annat vill partierna samtala om s.k. ”Friedenspolitik”.[4] Huruvida de lyckas enas är inte klart när denna artikel skrivs. Däremot är det klart att partierna har en majoritet att tillsammans bestämma över delstatens framtid och dess regering.

Regeringsbildningen har inverkan även på den nationella politiken. Tyskland har ett tvåkammarsystem. Utöver förbundsdagen finns även ett förbundsråd som består av delstatsregeringarna. Lite förenklat måste förbundsrådet godkänna lagändringar och det behandlar även frågor rörande EU. Lagändringar som inte godkänns kan i vissa fall överröstas av förbundsdagen om tillräckligt många ledamöter i förbundsdagen röstar för ändringsförslaget.

Dessutom bekräftar valresultatet att förbundskansler Friedrich Merz (CDU) har tappat stöd bland tyska folket. I opinionsmätningar är AfD största parti även på nationell nivå, även om de inte är i närheten av 44 procent även där – mycket tack vare svagare stöd i före detta Västtyskland. Men om man ska hålla fast vid brandmuren och hålla ute både AfD och även Die Linke tycks det som om alla de andra etablerade partierna, CDU, Socialdemokraterna och de Gröna, måste bilda en mycket bred koalition. Det finns redan kritik mot att den nuvarande koalitionen mellan CDU och Socialdemokraterna har svårt att fatta nödvändiga ekonomiska beslut för att få i gång tysk ekonomi.

Tyskland brottas med problem som man inte löser genom att förfasa sig över att väljarna röstar på vad man med rätta kan tycka är stollepartier. Tyskland, som var ockuperat efter andra världskriget av USA och Sovjet, har missat att uppmärksamma Kinas växande makt. Den tyska bilindustrin har haft svårt att hävda sig mot den kinesiska – något som skadar landets ekonomi. Man fokuserade för ensidigt på att vara konkurrenskraftig gentemot den amerikanska bilindustrin. Därtill byggde man sin energiförsörjning på handel med Ryssland, vilket lett till kraftigt stigande priser efter att kriget mot Ukraina begränsade handeln. Detta har drabbat inte minst det forna Östtyskland. Den generösa migrationspolitiken ”wir schaffen das” som Merkel förde, har också uppenbarligen varit djupt impopulär i framför allt de östra delarna av Tyskland.

Någon djupare offentlig debatt om hur Tyskland ska komma till rätta med sina grundläggande problem verkar inte riktigt förekomma ännu. På hemsidan, till den tyska motsvarigheten till Sveriges Radio, Deutschlandfunk, kan man förvisso läsa en rubrik av en filosof som konstaterar att den ”kulturella brandmuren mot AfD var fel”. Till höger om det inslaget finns dock ett annat inslag med rubriken ”AfD-förbud – Förbundsrådets talman Bovenschulte stödjer Wüsts förslag”.

Samtidigt som Tysklands upplysta diskuterar hur man ska använda sin än så länge mandatmässiga makt att förhindra AfD, går fler tyska delstater till val. I september ska även Mecklenburg-Vorpommern välja ett nytt parlament. Även här ser det ut som om AfD gör ett riktigt bra val och BSW har goda chanser att komma in.

Tyskland är världens tredje största ekonomi, EU:s folkrikaste land och Sveriges viktigaste handelspartner

Tyskland är världens tredje största ekonomi, EU:s folkrikaste land och Sveriges viktigaste handelspartner. Landet behöver snarast ta itu med sina inrikesproblem och lösa grundorsaken till varför väljarna går och röstar på höger- och vänsterradikala partier; ytterkantspartierna.

 I stället för att fundera på hur man kan bygga murar mot andra partier behöver landet fundera på hur man på ett förnuftigt sätt löser sina ekonomiska och sociala problem. Risken är annars att väljarna i fler delstater gör som Sachsen-Anhalt: röstar bort de etablerade partiernas majoritet. Politiskt framtvingade murar faller förr eller senare. Det borde tyskarna om några vara väl medvetna om.

/ Gunnar Brådvik, PdD student at Jagiellonian University, ledamot av Frisinnad Tidskrifts styrelse

[1] https://www.bundestag.de/mediathek/video?videoid=7654876

[2] https://www.tagesschau.de/faktenfinder/bsw-wagenknecht-ukraine-russland-100.html

[3] https://www.facebook.com/watch/?v=1377478237696022

[4] https://www.tagesschau.de/inland/gesellschaft/bsw-gespraeche-sachsen-anhalt-100.html

DE SKÄLVANDE TIMMARNA INFÖR VALET

I nummer 4 inför valet 2026, presenterar redaktionen flera artiklar som speglar Liberalernas situation, som har präglats av interna stridigheter och avhopp. Men det finns även många som valt att engagera sig inför årets val. En av dem är tidigare partiledaren Lars Leijonborg. Vi har intervjuat Lars Leijonborg, som oväntat kom tillbaka till politiken. Därefter följer en intervju med Christer Hallerby, som skrivit en rapport om dem som lämnat Liberalerna, samt två efterföljande intervjuer med Mats Sahlin som valt att lämna – och Pär Gustafsson, ordförande L Västsverige, som stannar kvar och kämpar.

En av valrörelsens stora frågor är handlar om kriminalitet och om att sänka straffbarhetsåldern för minderåriga från 15 till 14 år. Frisinnad Tidskrift har intervjuat två personer med lång erfarenhet från kriminalvården: Olle Jonasson, fängelsepastor som arbetar med barn och Mark Tingvall, idag diplomat. Vi har även en reflektion av diplomaten och tidigare L-minister Erik Ullenhag, tre bokanmälningar, ytterligare en rapport från USA av Oskar Örn och en betraktelse av Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker. Därefter följer som vanligt ett kåseri från fjällets kant av Nicke Grahn. I sommar har han plockat hjortron. Detta nummer avslutas sedvanligt med redaktören Staffan Wermes ledare, som ställer frågan om Liberalerna blivit ”statskramare”. Redaktionen önskar god läsning!

NYTT! HÄR KAN DU TECKNA PRENUMERATION : https://natverkstan.premium.se/tidskrift/frisinnad-tidskrift

Välkommen till Frisinnad Tidskrift! En plats för fördjupning av etiska diskussioner och en plats för reflektion över vardagen. Frisinnet är ett begrepp som kan tolkas som att leva efter eget huvud, fri från statens styrning, med eget ansvar för sina medmänniskor och sitt närsamhälle. Utan socialism.

Du vet väl att du som prenumerant även kan läsa Frisinnad Tidskrift digitalt? På datorn eller i telefonen – under ”senaste utgåvan” ovan. Du kan även lyssna på artiklarna.