”Jag lade ifrån mig korsordet och funderade ett dygn”.

Det förvånade många när förre och framgångsrike partiledaren Lars Leijonborg meddelade att han återvänder till politiken i årets valrörelse. I höst ser vi honom återigen delta i kampanjer och på affischer. Hur kommer det sig att han valde att kliva in?

Sms:et från Simona Mohamsson med frågan om jag ville delta kom överraskande, berättar Lars Leijonborg om hur det gick till när Liberalernas partiledare tog kontakt med honom.
Jag hade inte ens tänkt tanken. Men jag lade ifrån mig korsordet, funderade ett dygn och pratade med mina barn. Sedan sa jag ja.
Om man ska delta i en valrörelse i min ålder måste man känna sig frisk och pigg, och det gör jag. Utifrån den bedömningen och att läget för Liberalerna är så alarmerande, så tänkte jag att om jag kan göra någon skillnad, så ville jag göra ett försök. Därför tackade jag ja.
Det här var några dygn efter den 13 mars, när de annonserade sin ändrade ståndpunkt gentemot Sverigedemokraterna, men före den 20 mars, när Simona ställde sin plats till förfogande på ett extra landsmöte. Jag tyckte att hon var modig. Hon måste ha varit medveten om att många av hennes vänner skulle bli besvikna, men ha kommit fram till att det var nödvändigt att göra något. Så långt delar jag analysen. Och jag tänkte att om hon har varit så modig kan hon förtjäna draghjälp. Jag har ju stöttat både Maria Leissner och Nyamko Sabuni, och ingen av dem lyckades så bra, så därför borde det nu bli tredje gången gillt.

Jag tyckte att hon var modig. Hon måste ha varit medveten om att många av hennes vänner skulle bli besvikna, men ha kommit fram till att det var nödvändigt att göra något

Det är många liberaler som valt att överge Liberalerna. Efter det att listorna till årets val var satta, valde uppskattningsvis hälften av kandidaterna att stryka sig från listorna som en följd av ”fredag-den-13-kramen”. Därefter har nya namn ersatt dem. Leijonborg är ett välkänt ansikte och i jämförelse med den nuvarande partiledningen har han en överlägsen erfarenhet från svensk politik.

Kommer du att kunna vinna tillbaka väljarna i ”Folkparti-diasporan”?

Jag vet inte. Jag arbetar internt med en del frågor som jag tror tilltalar dem, men jag vet ju inte om jag kommer att lyckas. Jag hoppas att partiet kommer att höras lite mer i våra traditionella frågor, som bistånd och klimat. Även om vi stödjer en stram migrationspolitik måste vår signal vara att de människor som har kommit till Sverige lagligt och lever lagligt ska känna sig trygga och välkomna. Att ompröva permanenta uppehållstillstånd är därför fel.
Redan på Johan Pehrsons tid rådde jag partiet till att vara tydligare i den här delen. Det om uppehållstillstånden är ju en partiståndpunkt men om vi varit tydliga med det tidigare hade den debatt Mats Svegfors debatt dragit i gång kunnat spela oss i händerna – för utan invandrarna skulle vi inte klara oss en dag i vården. En stor del av personalen inom alla kategorier i vården har invandrarbakgrund.

Hur känner du inför att partiet överger sin alkoholpolitik, valfriheten inom skolan, pratar om att man vill förstatliga fler verksamheter – och förespråkar tvångsåtgärder mot familjer? Frihetsfrågor Liberalerna slagits för och områden som i mångas ögon definierar Liberalerna.

Generellt känner jag att jag har varit utanför så pass länge att den nya generationen måste få debattera gamla frågor utifrån sin värld, sina preferenser och vad som diskuteras idag.
Men Liberalerna vill inte avskaffa valfriheten i vården eller förstatliga vården, bara öka den statliga styrningen.
I friskolefrågan har jag offentligt sagt att jag inte delar partiets ståndpunkt. Men i övrigt kan jag leva med flera nya förslag.

Det finns flera svåra val bland sakfrågor, och jag fokuserar på huvudlinjen, vilken är att om Liberalerna inte överlever så kommer inte Tidö-laget att överleva

Det finns flera svåra val bland sakfrågor, och jag fokuserar på huvudlinjen, vilken är att om Liberalerna inte överlever så kommer inte Tidö-laget att överleva. Det som har uppnåtts gällande brottsbekämpning, energiförsörjning, Natomedlemskap och stödet till Ukraina är ändå så bra att det är värt att stödja. Så mycket skulle suddas ut om vänsteralternativet får regera.
När det gäller SD-frågan kan man konstatera att alla allianspartier har haft den här debatten, och att den har gått djupt. Anna Kinberg Batra fick ju avgå sedan hon tog upp samarbete med Sverigedemokraterna. Både Kristdemokraterna och Moderaterna har läkt sina sår mycket snabbare än Liberalerna. Här har konflikten skadat partiet väldigt mycket. Det blev en öppen partiledarstrid efter Björklund, och han utmanades även av Birgitta Ohlsson. Men nu verkar det som att leden har slutits inför valet bland dem som är kvar. Jag reser runt mycket nu, och bilden är att partiet är intakt, om än försvagat.

Vad förbereder du dig på att säga på valnatten om partiet inte kommer in?

Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge (Verner von Heidenstam)

Annika Westh