Intressanta tankeexperiment om ett ord stryks

Mattias Reinholdson blev Frisinnad Tidskrifts lokale Stockholmsreporter och gick på ett seminarium anordnat av Liberala Ungdomsförbundet. Ett seminarium om religion och med en LUF-representant som studerar till präst. Samme person som skriver i detta nummer av Frisinnad Tidskrift. Båda dessa saker hör till ovanligheterna i dagens liberala kretsar, där religionens plats i politiken och hos politiker är ifrågasatt. Mattias Reinholdson närvarade på ett samtal som blev annorlunda än vad han, och sannolikt arrangörerna, tänkt sig.

Mattias Reinholdsson har en lång erfarenhet av partipolitiskt arbete, inte minst inom Kristna Liberaler.

Tänk att Liberala Ungdomsförbundet skriver en rapport om religionsfrihet. Och tänk att LUFarna kan hålla en givande, spänstig och vänlig debatt med förre ordföranden i Förbundet Humanisterna! Det visar att intresset för religion är större och mer avslappnat än på slutet av 1900talet. När jag var aktiv i FPU sågs man som en kuf om man berättade att man var SMUscout och gick till kyrkan.

”Alla(h) ska med. Tre sekulära principer för ett mångkulturellt samhälle” heter rapporten från LUF med prästkandidaten Jakob Norrhall från Lindome som författare. Rapporten förklarar med logik och exempel de tre principerna om frihet att ha eller välja bort en religion, om jämlikhet mellan religionerna och om neutralitet från det offentligas sida. Indirekt förklarar rapporten också skillnaden på tolerans och religionsfrihet.

Tolerans är när majoriteten tillåter vissa religioner men folkkyrkan behåller vissa förmåner. Religionsfrihet betyder att det råder jämställdhet mellan religionerna. Det fanns en förväntan i kyrksalen i Sankt Peters Kyrka i Stockholm att panelen skulle diskutera var på tioitopplistan Sverige befinner sig och åt vilket håll Sverige ska gå framöver.

Men som ofta var det den erfarne debattören Christer Sturmark som kom att styra samtalet, först med en invändning mot just ordet religionsfrihet. Det säger att alla människor är religiösa eller har lämnat sin familjs religion. Han ville att rappor ten skulle ha jämställt religion och sekulär livsåskådning. En sekulär livsåskådning är enligt honom inte frånvaro av religion utan ett självständigt tänkande om hur människor utformar sina liv tillsammans.

På engelska säger man ibland ”freedom of religion än belief”. Jakob Norrhall tog genast till sig denna synpunkt.

Med i debatten i Sankt Peters Kyrka fanns även Emma Høen Bustos, ledarskribent på Dagens Nyheter. Hennes inlägg gällde framför allt gränsdragningar, men det blev Sturmarks frågeställningar som kom att styra samtalet. Han undrade vad som skulle hända om vi strök ordet religionsfrihet i alla uppräkningarna av fri- och rättigheter i de svenska grundlagarna. Han menade att åsiktsfriheten och rätten att samlas skyddas av andra lika tunga lagar. Och då upptäcker man att religionen har en särställning i Sverige. Sturmark tog som exempel den muslimske mannen som vägrade att sträcka fram handen till en kvinna vid en anställningsintervju. Han fick sparken, men i domstolen sa han att hans religion förbjöd honom att ta en kvinna i hand och då fick han skadestånd. Sturmark ställde upp en hypotes och frågade: ”Om en pingstvän inte skakar hand med en homosexuell man, ska han få skadestånd?” Förre ordföranden i Humanisterna svarade själv att vi har stora friheter att göra vad vi vill men att det kan ge konsekvenser och nu skyddas vissa handlingar med hänvisning till religionsfriheten.

På samma sätt ska man bedöma böneutropet från muslimska minareter endast utifrån lokala ordningsstadgor. Tillåter man kyrkklockor ska man tillåta böneutrop.

Jakob Norrhall sa att han ville ha kvar religionsfriheten i den svenska rättighetskatalogen eftersom ordet kan vara symboliskt viktigt för bland annat flyktingar, som kommer från länder som inte har religionsfrihet och så rättade han sig och sa ”religionsoch åsiktsfrihet”.

Till slut gav Christer Sturmark LUF uppdraget att skriva en ny eller utvidgad rapport om det mycket svårare ämnet var religions- och åsiktsfriheten ska ligga.

Emma Høen Bustos hängde på Sturmarks resonemang om att skippa rordet i grundlagen och hon tog upp omskärelse och slöjförbud. Då skulle vi kanske förbjuda all icke medicinskt motiverad omskärelse på pojkar. Men då skulle den ske i hemlighet och det är inte bättre, konstaterade panelen.

Och redan i LUFrapporten konstaterade Jakob Norrhall att det franska slöjförbudet visserligen hade lett till färre slöjor i skolorna men också till att färre muslimska kvinnor sökte sig till högre utbildning och därmed fick sämre livschanser.

Till slut gav Christer Sturmark LUF uppdraget att skriva en ny eller en utvidgad rapport om det mycket svårare ämnet var religionsoch åsiktsfriheten ska ligga. Hos barnet eller föräldrarna i fråga om omskärelse, dop och slöja. Hos församlingen som inte vill ha kvinnliga präster eller viga enkönade par eller hos kvinnan som har kallelsen att predika och paret som vill gifta sig. Om man utgår från Sturmarks förslag att det räcker med åsiktsoch organisationsfrihet i grundlagen kan man dra slutsatsen att vissa kyrkor och muslimska församlingar som inte tillåter kvinnliga predikanter eller undervisar att homosexualitet är en synd blir utan statsbidrag, vilket de får med den dagens lag om religionsfrihet. När Göteborgs kommun skulle dra en linje för vilka som skulle få kommunala bidrag hamnade plötsligt Equmeniascout utanför eftersom de har kristna inslag på mötena. På nätet kan man läsa att Göteborgs ”föreningsbidrag till civilsamhället” inte ges till ”verksamhet/ aktivitet som består av partipolitiskt eller religiöst arbete.” 

Panelen hann inte behandla rapportförslaget att politiker inte ska använda religiösa argument när de stiftar lagar. Jag bör alltså enligt LUF inte motivera ett beslut med att säga att ”eftersom jag är kristen vill jag tilllåta mig att behandla andra människor som jag tycker att de ska behandla mig.” Inte den mest liberala åsikten i rapporten.

Det går inte att komma ifrån att många av de kloka saker vi skaffat oss i Sverige bygger på Nya testamentet. Ett par veckor före seminariet handlade predikotexten om den barmhärtiga samariten. I det sekulariserade Sverige har vi skattefinansierad sjukvård.

I landet där nästan alla politiker avslutar sina anföranden med orden ”God bless you” försöker halva kongressen avskaffa den lilla allmänna sjukförsäkring som finns. I Sverige tycker många att man ska få en andra chans i livet och försöka förlåta i stället för att hämnas. Vi har infört folkhögskola och komvux och det är förbjudet att i sociala medier påstå att någon är kriminell därför att han begick ett brott för 15 år sedan. Men den sista lagen känner inte alla till. Den bygger ju på vad någon sa för snart 2000 år sedan… 

Mattias Reinholdson