Har liberalismen spelat ut sin roll?

”Just när vi började tro att den liberala västerländska modellen var oslagbar tilltar tecknen på att den vittrar sönder inifrån. Tron på demokrati går ner, främst bland de unga. I USA tycker 60 procent av femtiotalisterna att det är avgörande att bo i en demokrati, medan bara 30 procent av åttiotalisterna säger samma sak. Kurvorna för auktoritära alternativ pekar uppåt, samtidigt som politiskt engagemang minskar. Ensamheten ökar, liksom konsumtionen av psykofarmaka – och produktionen av apokalyptiska tv-serier.”

Jag citerar här teologen och Expressenkrönikören Joel Halldorf som motiverar sin syn med att grunden för liberalismen inte längre finns. Han fortsätter; ”Liberalism handlar om frihet, men utgångspunkten är negativ frihet – frihet från något: från förtryck, diskriminering, orättvisor. Detta ger den ett moraliskt patos och kraft att besegra vilken motståndare som helst. Men när segern väl är vunnen varken kan eller vill den säga oss vad vi ska ha friheten till. Ett vakuum uppstår när en eftersträvansvärd frihet uppnåtts. Kampen för frihet definierar det liberala projektet. ”

Mot denna definition av det liberala projektet går det påstå att liberala framgångar inte stannar med det som uppnåtts. Nej, frihet som uppnåtts är en pågående framgång till gagn för alla. Men den blir inte bestående utan att hela tiden försvaras, en lika viktig uppgift som kampen för att uppnå den.

Francis Fukuyama, amerikansk konservativ, liberal statsvetare och ekonom fördjupar synen på den liberala ideologins grund och menar att grunden för liberalismen ligger på ett djupt existentiellt plan. Den bärs också upp av en moralisk dimension med försvar för människovärdet. Han skriver: ”I den västerländska traditionen har autonomi, eller förmågan att göra val och ta beslut sedan länge antagits vara en av de egenskaper som gör människor till den varelse hon är. Den har därför setts som grunden för den mänskliga värdigheten själv.” Därför måste inte ett absolut människovärde bygga på den judisk-kristna tanken på att människan är skapad till Guds avbild, något som den israeliske historieprofessorn Yuval Hariri hävdar. Men självklart kan judisk-kristen tanke bidra med moralisk stabilitet och filosofisk koherens och ge en vidare och djupare horisont.

Det är viktigt att förstå att Liberalismen som samhällsprincip innebär ett sorts vakuum, men ett vakuum som är nödvändigt och betydelsefullt. För ett vakuum öppnar för mångfalden tankar och idéer. Fukuyama: ”Den klassiska liberalismen dämpade medvetet politikens mål. Syftet var inte att uppnå det goda så som det definierades av någon särskild religion, någon särskild moralisk doktrin, några särskilda kulturella traditioner, utan syfte var att bevara livet självt i en miljö där befolkningen inte kom överens om vad det goda livet innebar. Detta medför att det finns ett andligt vakuum i liberalismens hjärta: individer får göra vad de vill, vilket gör att gemenskapen förblir en tunn hinna i samhället. Detta vakuum beklagas av konservativa intellektuella. De kämpar emot en rörelse vars slutliga mål är att säkra rätten för varje individ att i största möjligaste mån själv definiera vad som är sant, gott och vackert, mot traditionens auktoritet.”

Den liberala samhällsmodellen har en framtid. Men Francis Fukuyama ger i sin bok ”Missnöjets tid” en nödvändig lektion om den liberala demokratin och vilka åtgärder som behövs för att den ska förbli ett relevant politiskt projekt. Några av sina framtidsprinciper sammanfattar han så här:

Liberaler måste ha tilltro till staten

Liberaler måste lämna den neoliberala era i vilken staten demoniserades och betraktades som den ekonomiska tillväxten eviga fiende. Tvärtom: för att en modern liberal demokrati ska fungera på rätt sätt måste det finnas en stor tillit till staten – inte en blind tro, utan en tillit som bottnar i ett erkännande av att staten spelar en avgörande roll i allmännyttan.

Decentralisera makten

Ta federalismen på allvar och att decentralisera makten till den lägsta lämpliga nivån inom staten.

Försvara yttrandefriheten med förståelse för dess gränser

Försvara yttrandefriheten, med lämplig förståelse av yttrandets gränser. Yttrandefriheten hotas inte bara av stater utan också av privata aktörer i form av medieföretag och internetplattformar som på ett artificiellt sätt förstärker vissa röster framför andra.

Prioritera prosocialitet

Den mänskliga autonomin inte är obegränsad. Liberaler måste prioritera prosocialitet, öppenhet och aktivt engagemang i offentliga angelägenheter om de ska hålla samman. Ett samhälle med självcentrerade individer som bara är intresserade av att maximera sin personliga frihet kommer inte att vara ett samhälle överhuvudtaget.

Liberala samhällen kan korrigeras men inte ersättas

Liberala samhällen har brister; har med rätta fått kritik för att de är för inriktade på konsumtion, ger för lite gemenskapskänsla, är för tillåtande, har för mycket mångfald, domineras av manipulativa eliter. Men samtidigt måste frågan ställas: finns det några överlägsna principer och styrelseskick som kan ersätta liberalismen? Bör universalismen, jämlikheten och rättssäkerheten bytas ut? Finns det något realistiskt sätt att förverkliga en alternativ politisk ordning?

Presentera positiva visioner av den nationella identiteten

Konservativa menar att liberalismen har upplöst den nationella gemenskapens band och ersatt den med en global kosmopolitism som bryr sig lika mycket om människor i avlägsna länder som om sina egna medborgare. Det kan bero på att liberaler sällan lyckas presentera positiva visioner av den nationella identiteten för sina medborgare. Det har varit väldigt svårt för den liberala teorin att dra tydliga gränser runt sin egen gemenskap och att artikulera vad människor innanför och utanför den gränsen förtjänar. Detta beror på att teorin bygger på ett universalistiskt anspråk formulerat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, rättigheter som står över nationsgränserna.

Ingen motsägelse mellan liberalismens universalism och behovet av nationalstater.

Alla samhällen måste bruka våld, både för att bevara den inre ordningen och för att skydda sig själv mot externa hot. Ett liberalt samhälle gör detta genom att skapa en mäktig stat vars makt sedan begränsas av rättssäkerheten. Statens makt bygger på ett samhällskontrakt mellan autonoma individer som kommer överens om att ge upp några av sina rättigheter att göra som de behagar i utbyte av beskydd från staten. Detta legitimeras både genom den allmänna acceptansen av lagen och, om det är en liberal demokrati genom allmänna val. Det finns därför ingen nödvändig motsägelse mellan liberalismens universalism och behovet av nationalstater. Så om Liberaler har tenderat att inte vilja åberopa patriotism och kulturella traditioner borde de tänka om. Nationell identitet, om den definieras i termer av ett liberalt och öppet samhälle, är en identitet som liberaler med rätta kan vara stolta över. Tendensen att bagatellisera nationell identitet har gjort att extremhögern har kunnat göra anspråk på den.

Återerövra känslan för måttlighet både individuellt och kollektivt

De gamla grekerna hade ett ordspråk ”inget i övermått” och betraktade måtta som en av sina kardinaldygder. Måttlighet implicerar och förutsätter självbehärskning. Ibland kommer tillfredsställelse från ett accepterande av gränser. Att återerövra en känsla för måttlighet, såväl individuellt som kollektivt är därför nyckeln till ett återupplivande av liberalismen själv ja, till och med dess överlevnad.

Ingen ideologi är perfekt. Inte heller Liberalismen. Men frågan är – vilket Fukuyama belyser – vad som kan ersätta en ideologi som i en västerländsk kontext hand i hand med demokrati banat väg för anmärkningsvärda framsteg för mänskligheten. Finns det ur praktisk-politisk synvinkel något realistiskt sätt att förverkliga en alternativ politisk ordning? Bör universalismen, jämlikheten och rättssäkerheten bytas ut?

Under många år har Sveriges utrikespolitik präglats av neutralitetsprincipen. Den har tjänat oss väl har det stående mantrat varit. När nu Sverige överger neutralitetsprincipen är det mot bakgrunden av en ny hotbild i Europa. Neutralitet kan inte längre tjäna oss väl. Så är det inte med liberalismen. Den kan fortfarande tjäna oss väl för att upprätthålla det som uppnåtts av frihet, rättvisa, jämlikhet. Den kan fortfarande tjäna oss väl som ett sätt att reglera våld och tillåta heterogena befolkningsgrupper att leva i fredlig samexistens. Som ett pågående fredsprojekt. Den fråga som måste besvaras är: vad är det som ska bort av allt oumbärligt som uppnåtts? En sund och utvecklingsinriktad liberalism behövs mer än någonsin.

Börje Ström

Örebro