Frisinne, förankring och gemensamt ansvar

Intervju med Johan Pehrson

 Frisinnad Tidskrift fick en intervju med den nya partiledaren Johan Pehrson under Liberalernas valkickoff i Norrköping under den sista helgen i maj. I Norrköping hade ledande liberaler från hela landet samlats, för att samla kraft och argument i den valrörelse som har börjat. Johan Pehrsons schema var fulltecknat och Frisinnad Tidskrift fick några minuter med honom, för att få en kommentar kring hur han ser på potentialen av frisinnade väljare i landet och vilken betydelse frisinnet har för Liberalerna.

Vad är frisinne för dig?

– Frisinne för mig, det är ”förankring”. En förankring i vårt partis historia, vilken vilar på grunden av frihet. Frihet att leva det liv man önskar. Det är även en historia om hårt arbete för att kunna leva det livet – och det bygger på plikt, ansvar och omsorg om andra.

Hur vill du då formulera frisinnets roll i vår tid och i Liberalerna idag?

– Jag är övertygad om att frisinnet och frisinnade– de som har den här inställningen om att leva det liv man önskar själv – har en stor roll fortfarande idag. Sverige är ju ett underbart land, men det har sina utmaningar. Jag träffar många människor hemma på min gata där jag bor i Örebro, som älskar det liv de lever. Men de har sett att det livet är hotat på olika sätt, vilket blev särskilt tydligt efter påskkravallerna. Många insåg då hur viktigt det är att försvara den här friheten som de har tagit för given.

Trygghetsfrågorna blir då väldigt viktiga, när man upplever att skjutningar ökar i takt med ett växande utanförskap. Det drabbar hela samhället: Det drabbar en medelklass som är rädda att de ska bli ”en bankomat” åt att finansiera de rödgrönas politik, som inte kommer att leda rätt. Och det drabbar en miljon människor som inte har möjlighet att leva det liv som den svenska medelklassen lever. Vi måste jobba för ett samhälle som möjliggör för fler att kunna leva det livet.

Vi talar mycket om frihet, vilket är ett brett begrepp som innefattar så mycket. Det finns därför en risk att det kan missuppfattas. Återigen: påskkravallerna handlade om en missuppfattning gällande vad man får och inte får göra. Att häda är inget brott i Sverige, utan vi har yttrandefrihet som en del i vår frihet. Här krävs utbildning om vad det handlar om.

Så bildning är också en viktig komponent?

Ja. Bildning och att sträva efter att bilda sig är en komponent i det frisinnade livet. Jag talar gärna om att ”vara en del i samhällsbygget”. Bildar du dig blir du medveten om hur samhället fungerar och du blir mer benägen att ta ansvar för samhället. Därför tar jag alltid chansen att uppmana människor att sitta i en nämnd eller i kommunfullmäktige en mandatperiod.

Det är exempel på gemensamma erfarenheter av att vara en del av samhällsbygget som ofta saknas idag, efter att värnplikten avskaffades. Nu införs visserligen värnplikten sakta igen, men det behövs mera uppmuntran kring gemensamt ansvar. Det stärker ryggraden i samhällskroppen och motverkar faktiskt den extremism vi försöker att bekämpa. Om alla hade suttit i en nämnd någon gång så skulle de ha en annan respekt för demokratins villkor, i stället för att sitta hemma i mörkret och ”slå hårt på tangenterna”- gömd bakom ett anonymt konto på sociala medier.

Jag vill även berätta för människor att det är roligt i politiken! Det är något som vi har misslyckats med att förmedla. Den här känslan av gemenskap, att man får nya insikter och kunskaper. Samt en möjlighet att försvara de friheter vi har vunnit genom åren, avslutar Johan Pehrson.

Därefter vidtar nästa intervju, varvad med alla som ville passa på att ta en bild tillsammans med honom för att posta i olika sociala medier.

Johan Pehrson ser ut att trivas i rollen som ledare för Liberalerna och han varvar goda råd med skämt till alla som kommer fram till honom. Hans goda humör tycks aldrig ta slut. Detta smittar av sig på deltagarna och i vimlet hörs en person säga ”Den här glädjen behöver vi verkligen!”.

Dagen efter intervjun ska ännu ett mord inträffa till följd av en skjutning – den här gången ett dubbelmord i området Varberga i Johan Perhsons hemstad Örebro.

Av Annika Westh