Framtiden för Liberalerna

En ögonblicksbild från när valresultaten började presenteras inleder Liberalernas dåvarande partisekreterare Maria Nilsson artikel om framtiden för Liberalerna. Den är en av förhoppningsvis flera nedslag i diskussionen om Liberalernas framtida utveckling av personer i ledande roller i Liberalerna.

När TV4 valundersökning skulle rapporteras på valnatten satt jag och Liberalernas kanslichef Martin Andreasson ensamma i ett litet rum. Utanför höll hela partiet andan.

Jag satt där av egen vilja för nervös över att visa mig bland människor. Martin satt väl inte riktigt där av egen fri vilja utan kvarhållen av mig.

Ni kan nog själva föreställa er denna ganska komiska scen. I alla fall sett utifrån. När väl resultaten skulle presenteras tvingade jag Martin att dra ned ljudet på datorn och endast muntligt berätta om våra siffror kände jag mest en enorm lättnad. Över att Liberalerna skulle klara av riksdagsspärren. Jag tror att många med mig kände just samma lättnad.

Vi lämnar nu bakom oss en sällsynt stökig mandatperiod. Tillsammans har vi klarat av många svåra vägval och prövningar.

I ett längre perspektiv var valet 2022 riktigt illa för att inte säga direkt uselt medan i ett kortare perspektiv givet var vi befann oss bara för några månader sedan var det ett valresultat på riksnivå som främst präglades av lättnad och känsla av comeback. Våra positionsförflyttningar har dock tagit hårt på oss både vår organisation men också rent personellt. Vi behöver tid att återhämta oss men också sörja det som aldrig blev av men sedan behöver vi påbörja uppbyggnaden av ett Liberalerna som tar sikte på 2026.

Liberalismen har segrat ihjäl sig har varit en av de senaste årtiondenas mest tröttsamma analyser. Den bygger på att det finns någon form av fait acccompli eller en slutpunkt för ett liberalt samhälle. Jag tror tvärtom att såväl samhällen som liberalismen befinner sig i ständig rörelse. Liberalerna som Sveriges liberala parti behöver därmed också befinna sig i en ständig rörelse.

Förra mandatperioden inleddes med att vi var vänsterns höger medan vi den här mandatperioden kommer att inleda med att vara högerns vänster. Det är de facto mycket lite rent politiskt som skiljer de båda positionerna åt samtidigt som det inte sällan uppfattas vara en stor skillnad. Svensk politik har låst fast sig i block eller i alla fall blockliknande formationer. Min bedömning är att vi skulle straffas hårt som litet parti om vi försökte gå utanför detta. Men det innebär inte att det är detta sätt att bedriva politik som bäst gynnar Sverige i längden Vägen framåt för liberalerna är ett liberalt högerparti som tar strid mot nationalism skriver Anders Heinö Johansson i Smedjan som är Timbros nättidskrift. Jag kan se flera fördelar med en sådan position inte minst givet var partiet befinner sig nu.

Om jag får önska något av kommande mandatperioden och av Liberalerna så skulle det vara stabilitet, långsiktighet och visioner i vår politiska inriktning. Vi behöver ett politiskt projekt för 2030 som inte utgår från något annat parti utan endast utgår från Liberalerna och våra liberala övertygelser för vilket Sverige vi vill se 2030.

Får jag ytterligare önska något av den mandatperioden som ligger framför oss är det att vi ser att våra vänner finns i partiet och våra motståndare och konkurrenter finns utanför.

Något vanvördigt parafraserat på Bibelns Galaterbrev skulle jag önska att vi inte första hand är socialliberaler eller kravliberaler utan alla är en del av Liberalerna.

Maria Nilsson, partisekreterare