Annika Westh möter Ingemar Eliasson

Ingemar Eliasson har givit ut en bok med fokus på den yngre generationen. Här möter Annika Westh honom i ett samtal om boken, om politiken och inte minst frisinnets roll i det nya politiska landskapet.

Ingemar Eliasson lämnade partipolitiken för över trettio år sedan och har sedan dess varit både uppskattad landshövding i Värmland och riksmarskalk. Det berättas att han i den senare rollen gav kungen rådet att i samband med tsunamin berätta om sin egen personliga sorg, om fadern som förolyckats under en flygolycka i kungens barndom.

I Folkpartiet hade Ingemar Eliasson flera framträdande roller, som vice partiordförande, gruppledare i riksdagen och statsråd. Många såg honom som en ledande ideolog och företrädare för frisinnet.

Nu har han skrivit boken Brev till en ung liberal. Boken innehåller tolv brev till den unga generationen samt ett PS, med rubriker som ”Politik är inte allt”, och ”Att rädda världen är också ditt ansvar”.

Frisinnad Tidskrift vill göra en intervju och jag ringer upp en eftermiddag för att tala om boken. Ingemar Eliasson är väl förankrad i sitt ideologiska förhållningssätt och i sina åsikter om hur detta speglas i dagens politik och offentliga samtal. Svaren är genomtänkta och pregnanta och drar inte iväg mot andra associationer.

Berätta varför du har skrivit den här boken?

Jag har skrivit boken för att summera mina värderingar om den politik som jag har omfattat och hoppas ska fortplanta sig in i kommande generationer. Jag har inte kunnat artikulera några partipolitiska åsikter på dryga trettio år på grund av mina uppdrag.

Det har byggt upp ett behov av att hantera mina tillbakahållna frustrationer. Det handlar även om sorgen över hur det har gått med mitt gamla parti och en önskan – lite fåfäng, det medges – att inte gå ur tiden utan att ha berättat om vad som varit min drivkraft och om hur jag ser på politiken.

Så det blir ett politisk arv kan man säga? Varför riktar du dig till unga personer och inte till en bredare allmänhet? Även medelålders som börjar i politiken kan ju också behöva ta del av dina erfarenheter.

Jo, men jag har inte velat att mina tankar ska läsas som inlägg i dagspolitiken. De ska inte uppfattas som en knäpp på näsan på dem som har makten idag. Jag vill inte fastna där, utan vara mera långsiktig i mina tankar och funderingar. Men det är flera i min egen ålder som läst boken och sagt att ”det här hade jag velat läsa när jag var ung”. Det har naturligtvis glatt mig.

Boken är djupt ideologisk. Hur ser du på ideologiernas möjligheter framöver – vilken betydelse har ideologierna idag?

De grundläggande ideologierna har blivit ännu mer relevanta. Demokrati och nationellt oberoende ställs idag på sin spets. Det är omöjligt att vara ideologiskt neutral. Rysslands angrepp på Ukraina, Kinas växande maktanspråk och en tilltagande högernationalism har gjort behovet av en socialliberal kraft som förenar både frihet och rättvisa i sin politik än mer nödvändig. Idag trängs den tillbaka från både höger och vänster. Men kom ihåg att det fanns en tid i början av 1990-talet när vi tyckte att mycket gick åt rätt håll! Diktaturer föll, Sovjetunionen upplöstes, apartheid avvecklades i Sydafrika med mera. Sådana perioder kan komma tillbaka. Det var ingen tillfällighet. Det vi såg hända då var resultat av hårt och idogt opinionsarbete för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.

Det som sker eller inte sker är summan av hur vi som individer agerar, men några måste ta ett steg framför gruppen och ta ledningen. Sådana män och kvinnor har funnits i historien och de finns ännu. Just nu är Zelenskyj i Ukraina en sådan person och Macron i Frankrike. Att Biden vann över Trump ger liknande hopp. Och Mandela har levat i vår tid. Kennedy var min ungdoms fyrbåk, för att nämna några.

Måste man vara kristen för att vara kalla sig frisinnad?

Nej, man behöver inte vara troende kristen. Frisinnet har sin förankring bland flera ideella folkrörelser. Det vi kallar Västerbottenfrisinnet vara ju till exempel inte bara väckelserörelsens folk utan ”småfolk” som satte sig upp mot staten och ogillade de socialistiska, kollektiva lösningarna och de besuttnas överhöghet. Väckelse- och nykterhetsrörelserna var historiskt de vi idag främst förknippar med begreppet, men hela den liberala partiorganisationen hette ju länge Frisinnade landsföreningen medan de som valdes in i riksdagen på dess listor kallade sig som riksdagsgrupp för Liberala samlingspartiet.

Men ska man ge någon begriplig definition av frisinnet som politisk gruppering idag, tycker jag att det är en benämning på dem som har en förankring bland ideella folkrörelser och de är långt fler än bara frikyrkor och nykterhetsloger.

Waldemar Svensson diskuterade frågan om tro och vetande. Du skriver själv i din bok att ”En liberal ska företräda det upplysta förnuftet”. Många i Liberalerna idag säger att förnuft och vetenskap står i strid med en tro. Hur vill du svara på det?

Inte förnuft, men vetenskap står i strid med begreppet tro. En trosuppfattning kan inte ledas i bevis, men kan vara förnuftig. Det viktiga är att man visar respekt för varandras livsåskådning. Så länge man bekänner sig till grundläggande värderingar om människors lika värde och värdighet, som Waldemar Svensson uttryckte det, så får de plats i den liberala och frisinnade rörelsen.

Att hävda att religion inte spelar nån roll är rent ut sagt korkat. Människan har i alla tider gjort sig föreställningar om det gudomliga eller överjordiska. En del religiösa yttringar och trossatser har sorgligt nog lett människor vilse, men den som tar kristendomen på allvar kan inte använda sin tro för att förtrycka andra. Då har man grovt missförstått evangeliet. Och det har människor dessvärre gjort gång på gång för egen vinnings skull.

Jag hörde precis ett inslag i radions program Människor och tro om hur den ryska armén gör gemensam sak med ryskortodoxa kyrkan och med den kyrkan förklarar och motiverar övergreppet på Ukraina.

På det viset har dessvärre kyrkorna genom historien låtit sig utnyttjas. Att makthavare har utnyttjat utövare i olika världsreligioner i egna syften, betyder inte att människor slutat söka efter förklaringar på det oförklarliga via en religion.

Hur ser du på partiernas roll och möjligheter att katalysera människors engagemang idag?

Det är stor risk för demokratins fortbestånd att partiorganisationer har blivit så svaga. Vi måste ha valorganisationer som formulerar program som människor kan välja mellan och rösta på. Om opinionsbildningen bara sköts av think-tanks så urholkas demokratin. Det måste pågå en kontinuerlig dialog mellan väljare och valda också mellan valen för ömsesidig information, annars kan demokratin bli ett frö i vinden och falla för opportunisters och folkförförares falska läror. Därför måste man försöka få unga att varaktigt vara med och påverka kursen i det parti man står närmast.

Frisinnad Tidskrift intresserar sig för frågor som är långsiktiga och som rör sig över generationer: bistånd, dödshjälp, drogfrågan. Frågor där den unga generationen accepterar beslut som tidigare generationer fattat, likt pensionsfrågan. Så, hur mycket tycker du att man ska man röra i sådana frågor? Unga som vill legalisera cannabis, till exempel. Ska de acceptera tidigare fattade beslut?

Well, jo, men unga måste alltid ha rätt att ställa saker under debatt. Det är nödvändigt och man ska ta vara på ungas nyfikenhet och oppositionslust. Men det måste hela tiden finnas en äldre generation som skjuter till sin erfarenhet för att det inte ska gå galet. Jag tycker att Folkpartiet genom åren mått bra av en sådan konstruktiv spänning mellan unga och äldre, på samma sätt som man dragit nytta av både den kulturradikala och den frisinnade idétraditionen. De kulturradikala har i högre grad kommit att stå för politikens inriktning, men frisinnet har varit mera utbrett hos medlemmarna.

Bland kulturradikala unga har det funnits lust att vara provokativ. Det är ibland nödvändigt för att väcka debatt och intresse, men i frågor som gränsar mot det existentiella är det stor risk att provokationer sårar och stöter bort personer som annars skulle vilja vara med. Så förhåller det sig nog med frågor som rör droger, abort eller dödshjälp. Där är det klokt att undvika provokativa formuleringar och i stället vara eftertänksamt ifrågasättande.

Låt debatten rulla på, men undvik tvärsäkerhet och visa stor respekt för andras åsikter, skulle vara mitt råd.

Du skriver i elfte brevet om kulturens viktiga roll. Att varje generation måste underkasta sig det arbete som krävs för att tillgodogöra sig den. Vad skulle du vilja säga om skolans och folkbildningens roll i kulturen?

Att båda är omistliga. Både skolan och folkbildningen har spelat centrala roller i demokratiseringen av vårt land och framväxten av välfärdsstaten. Utan folkbildningsarbetet hade de politiska reformerna inte lyckats. Tag bara Fogelstagruppen som exempel.

Varje politiskt parti har ju associerat sig med ett närstående studieförbund som har en bred folkbildning som sin huvuduppgift. Men det räcker inte. Också inom partierna måste det pågå ett ständigt arbete med att förmedla ett slags allmänbildning som skapar bredare och djupare förståelse för politiska värderingar och reformer. Utan sådan breddning riskerar det politiska budskapet bli mekaniskt testuggande.

Men en politiskt förtroendevald måste också ta ansvar för sin egen andliga förkovran för att undvika att bli en kulturell öken.

I ett PS som blir ett trettonde brev antyder du något om en liberal samling, men har du något mera konkret förslag kring det? Är det ett politiskt parti du tänker dig? En klubb, ett samröre? Sammanslagning mellan Centern och Liberalerna? Ett nytt parti? Eller samverkan mellan olika krafter? Hur ska denna samling se ut?

Jag är medvetet vag på den punkten. Ett första mål måste vara att få Liberalerna att överleva, annars finns risk att liberala inslag i andra partier försvagas. Men ensam är inte stark. Eftersom flera partier säger sig basera sin politik på liberala principer, tycker jag det borde vara möjligt att få till en större samordning mellan dem och de falanger i andra partier som hyllar samma värderingar. Men det finns så mycket intern partikultur som lägger hinder i vägen. Man kan inte se partier som företag som kan fusioneras.

Jag tror att det handlar om att börja samarbeta kring vissa centrala sakfrågor. Om det ska bli en vidare socialliberal allians, krävs nog att människor med liberala värderingar utanför partiledningarnas krets trycker på och tar initiativ. Man kan nog inte begära att de som idag leder sina partier också ska orka med att se bortom det egna partiets intressen.

Men faktum kvarstår att socialliberaler finns inte bara hos Liberalerna utan också hos Socialdemokraternas högerflygel över till Moderaternas vänsterflygel och hos partier däremellan. Det är min förhoppning att det ska växa fram en insikt om att de socialliberala värderingarna kan ges större politisk tyngd om en sådan samverkan kommer till stånd, men jag inser att det kanske är mera dröm än realism.

Dock var det på väg att hända i början av 1970-talet då samverkan mellan Folkpartiet och Centern successivt fördjupades. Hur ett hopslaget parti kunnat se ut fick vi aldrig veta. Projektet kapsejsade på Centerns motstånd trots att dess partiledning förordade ett samgående.

Hur acceptabelt det hade kunnat bli från Folkpartiets utgångspunkt blev aldrig klargjort. Det hade förstås berott på hur det tänkta partiets program och partiledning kommit att se ut, hur nomineringar till röstsedlar i de olika valkretsarna skulle ha gått till etcetera. Det hade varit värt att fortsätta processen till ett färdigt resultat att ta ställning till. Mittenväljare gick sannolikt miste om ett starkare liberalt parti. Ett nytt initiativ med ännu beredare ansats vore värt ett försök.

Du har ju varit energiminister: Vilken är din syn på kärnkraften idag?

Idag måste man väl inse att kärnkraften avvecklas för snabbt. Det är ett av våra problem nu när vi måste snabba på utfasningen av oljeberoendet. Med en långsammare avveckling kunde vi ha fått ned koldioxidutsläppen snabbare. Tyskland ångrar nog idag att de monterat ner kärnkraften och blivit beroende av rysk gas och olja.

Jag tror att kärnkraft kommer att spela en betydande roll i världens energiförsörjning ännu flera årtionden. Därför måste vi hålla uppe kunskap och forskning kring säkerhet och effektivisering. Jag hoppas på att de små reaktorer som är under utveckling och att återanvändning av kärnbränsle ska visa sig möjligt och lönsamt. På min tid fanns den s k securereaktorn under utveckling. Den var tänkt att arbeta under vatten och därmed förhindra risken för härdsmälta. Men den utvecklingen lades ner eftersom kärnkraften i Sverige ändå skulle avvecklas.

Kärnkraften är dock bara en dellösning för energiförsörjningen. Annan fossilfri energi som vind- och vågkraft kommer successivt att vid sidan av vattenkraften stå för merparten.

Du skriver att du inte vill lägga dig i dagen partipolitik men om du ändå skulle ge ett råd till Liberalerna, vilket skulle det vara?

Ja, det är sant att jag inte velat sitta på läktaren och tro mig om att kunna ge råd till dem på planen. Men jag kan ändå säga: glöm inte bort den sociala dimensionen. Det har varit många hårda frågor de senaste åren med försvar, kärnkraft, ordning och reda och flera poliser.

Allt rätt i sak men den sociala dimensionen har inte varit särskilt framträdande i partiets profil. Vårda även de investeringar i mjuka frågor som gjorts i det förgångna. Det får bli mitt försiktiga råd.

Efter intervjun blir jag sittande och funderar över vad Ingemar Eliasson sagt; över hur mycket kunskap och erfarenhet som finns upparbetad tidigare och möjlig att ta del av.

Även om den värld som fanns förr inte längre finns, är mycket värt att påminna om. Som hur kärnkraftsfrågan negligerades och hur viktig folkbildningen är – om än även den i ett annat ljus. Ett råd till unga som Ingemar Eliasson ger är att fråga om någon erfaren person kan vara deras mentor. Om de ej hinner detta, är denna bok verkligen något, ja, någon att hålla i handen.

Fakta:

Född 1939 i Värmland

Varit folkpartistiskt statsråd, riksdagsledamot, gruppledare, Landshövding och riksmarskalk

Uppvuxen i Missionskyrkan, föräldrarna hade en handelsbod

Memoar: Jag vet var jag kommer ifrån

Erhållit många utmärkelser

Aktuell med boken Brev till en ung liberal

Annika Westh