Intervju med Marcus Strömberg, VD Academedia: ” Det var svårt att förhålla sig till valrörelsens retorik”

Frisinnad Tidskrift träffar Marcus Strömberg, VD för skolkoncernen Academedia, för att höra med honom hur han ser på framtiden för skolkoncerner. Den avgående regeringen har hittills lagt fram flera förslag, som försvårar för dem. Och hur ska de hantera förslaget om att ”skapa en ny associationsform” och byta ut driftsformen aktiebolag?

Ljudnivån inne på Bokmässan i Göteborg är hög. Engagerade diskussioner hörs, material delas ut. Den första dagen är en branschdag för alla som finns inom förlag, författare och inte minst inom skola. En hel avdelning inne på mässområdet hyser montrar med skoltema. Från Sveriges Lärare till Linnéuniversitetet. Bland dem har Academedia en monter. De är idag norra Europas största skolkoncernen, verksam i sju länder inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Frisinnad Tidskrift får en intervju med VD Marcus Strömberg. Vi hittar ett bord nära pressavdelningen, där vi kan tala någorlunda ostört. Bakgrunden till intervjun är att oavsett vilken regering som kommer att tillträda, kommer debatten om svensk skola med all sannolikhet att fortsätta och vi undrar hur Academedia ser på framtiden.

Det var svårt att förhålla sig till valrörelsens retorik. Vi har haft möjlighet att välja skola i trettio år, och det är en av de mest uppskattade reformerna. Friskolesektorn har vuxit varje år och berör i dag omkring 430 000 barn, utöver föräldrar och mor- och farföräldrar. Sammanlagt blir det många personer som är involverade. De väljer friskolor helt enkelt för att de tycker det är det bästa för deras barn.
Problemet är att politiken, i stället för att stegvis forma stabila regelverk, länge har präglats av polarisering. Det har lett till en ”ketchupeffekt” av nya regleringar. Redan 2011 fanns förslag om ordnade tillståndsprocesser, kvalitetskrav, offentlighetsprincip och kösystem. Det är sorgligt att man inte kom överens då.
En del av Tidöreformerna är tuffa och mycket långtgående. Men om nästa reform införs innan de tidigare reglerna hunnit få effekt blir det svårt att bedöma konsekvenserna. Nu anpassar vi oss till regelverken. Låt dem verka och utvärdera sedan vad som faktiskt händer. Det kommer inte vara möjligt att göra vinst och ha kvalitetsbrister
Det talas ofta onyanserat om friskolor. Samtidigt finns det en stor skillnad mellan den mediala bilden och den verklighet som elever, föräldrar och medarbetare möter. Frågan borde vara:
Frågan borde vara: Är drivkraften att riva ned, eller skapa bra skolor?

Hur klarar ni att upprätthålla kvaliteten under det här trycket? Fortsätter elever och personal att söka sig till er?

Skolan är, jämfört med exempelvis hemtjänst och sjukvård, en verksamhet där föräldrarna hela tiden kan följa vad som sker. De kan också ta ut sitt barn om de inte är nöjda. Lärare har dessutom hög professionell integritet.
Vi ser fortsatt intresse för våra skolor. När jag började arbeta här, hade vi omkring 200 medarbetare. Idag är det 26 000 medarbetare och över 200 000 barn och elever.
När debatten känns tung brukar jag besöka skolorna. Då ser jag verksamheten i praktiken och får ny energi.

När debatten känns tung brukar jag besöka skolorna. Då ser jag verksamheten i praktiken och får ny energi.

Vi har arbetat systematiskt med våra svagare skolor. I våra skolor ser vi idag exempelvis lägre betygsinflation, nöjdare lärare och en högre andel behöriga lärare inom kärnämnena
Alla skolhuvudmän tvingas nu göra prioriteringar och nedskärningar. Det borde diskuteras bredare, inte enbart som ett friskoleproblem.

Hur ser ni på kritiken mot vinst och vinstutdelning i friskolesektorn?

Ekonomin måste hanteras ansvarsfullt. Ett överskott skapar trygghet för både anställda och elever och gör det möjligt att återinvestera, utveckla verksamheten och bygga nya skolor.

Kan du förklara hur stor vinstutdelning det är?

Om vi får 100 kronor går ungefär 93 kronor till personal, lokaler och andra verksamhetskostnader. Omkring 7 kronor återstår före skatt och räntor. Efter dessa kostnader blir vinsten cirka 3 kronor. Av de 3 kronorna kan ungefär 1 krona delas ut, medan resten används i verksamhetens ekonomiska kretslopp och möjliggör nya investeringar. Utdelningen möjliggör att vi kan fortsätta och utveckla fler bra skolor
Privata aktörer kan använda resurser på andra sätt, exempelvis när det gäller inköp. Som jämförelse nämns att kostnaden för Skolplattformen (Stockholm stads misslyckade lärplattform) översteg hela vår utdelning.
Vi investerar hundratals miljoner kronor och ingår långsiktiga avtal. En stiftelse skulle sannolikt ha svårare att bära samma risk. Utdelningen är en del av utbytet för de ägare som tar ansvar för projekten.

Utdelningen är en del av utbytet för de ägare som tar ansvar för projekten

Går det att ersätta aktiebolag som driftsform, vilket en del partier föreslår?

För en verksamhet som ska utvecklas och växa är aktiebolaget den mest ändamålsenliga formen. En stiftelse kan ha svårt att teckna de hyresavtal och ta de ekonomiska risker som krävs. Tanken att stiftelser utan vidare skulle kunna ta över skolorna är därför inte realistisk.
Debatten delar ibland upp aktörer i ”goda” och ”onda”, där aktiebolag framställs som onda. Driftsformen säger dock inte i sig något om verksamhetens kvalitet. Vill man bygga ut yrkesutbildningen inom bristyrken är det också viktigt att se vilka aktörer som faktiskt står för utbildningskapaciteten.
Om förslag om sänkt skolpeng, förbud mot värdeöverföringar och utfasning av aktiebolag genomförs fullt ut kan följden bli att friskolor stänger. Det riskerar särskilt att försvåra utbyggnaden av yrkesutbildningar, samtidigt som Sverige har stora kompetensbehov.

Hur ser ni på friskolesystemet i ett internationellt perspektiv? Idag finns Academedia i flera europeiska länder.

I Tyskland finns modeller där familjer betalar omkring 25 procent själva och det offentliga står för 75 procent. Liknande modeller finns i Spanien. I Danmark och Norge betalar föräldrar också en del, omkring 15 procent.
Sådana system kan innebära att det i första hand är medelklassen som har möjlighet att välja. Den svenska modellen har i stället byggt på att valfriheten ska vara tillgänglig oavsett familjens ekonomi.
I Norge försämrades villkoren för fristående förskolor för några år sedan. Många mindre aktörer fick lägga ned, och kommunerna fick större inflytande över var barn placerades. Det ledde till protester från föräldrar. Erfarenheten visar att det blir tydligt vad valfriheten betyder först när den faktiskt begränsas.

Erfarenheter visar att det blir tydligt vad valfriheten betyder först när den faktiskt begränsas

Finns det en risk för påverkan av svensk skola vid utländskt ägande av friskolor?

Bolaget är börsnoterat, hårt reglerat och transparent. Hos oss finns bland annat norska, tyska och nederländska delägare, men företaget är svenskt, har svensk ledning och står under svensk kontroll. Enskilda utländska ägare styr inte verksamheten och allt ägande över 10% kräver statligt godkännande.
Många investerar därför att de tror på utbildningssektorn. Mellby Gård äger 25 procent och är ett svenskt familjeföretag. Risken att en utländsk aktör skulle kunna ta över och styra ett svenskt utbildningsföretag utan motkrafter bedöms som mycket liten. Kontrollsystemen är omfattande, och medarbetarna skulle reagera om verksamhetens integritet hotades.
Religiösa skolor med finansiering och kopplingar till andra länder bör däremot granskas noggrant. Transparens och kontroll är avgörande.
Vi borde också känna stolthet över att Sverige har byggt Europas största utbildningsföretag, som dessutom är på väg att bli den största privata aktören i Tyskland.

Vad säger resultaten om svensk skola och om skillnaderna mellan huvudmän?

Det finns stora skillnader mellan den offentliga bilden och de faktiska resultaten. Malmö stad har stora problem med betygsinflation, medan Göteborg har problem med faktiska resultat. Friskolor har bättre resultat.
SALSA (Skolverkets statistiska modell för jämförelse av resultat med hänsyn till elevers bakgrund) och andra socioekonomiska jämförelser behöver användas mer konsekvent.
Resurser ska sättas in där behoven är störst, exempelvis för socioekonomiskt utsatta elever. Samtidigt måste man också följa hur det går för högpresterande elever. Årets statistik pekar på att de duktiga eleverna tappar.
PISA-tappet är bekymmersamt. Om man går två mätningar tillbaka syntes en uppgång, och pandemin kan ha påverkat utvecklingen. Men förändringarna måste följas noggrant.
I Storbritannien beskrivs uppföljningen som mer konsekvent och krävande, vilket skapar stabilitet. I Sverige ändras kursplaner och betygssystem ofta utan att uppföljningen alltid hänger med.
Nationella prov bör rättas digitalt och utformas så att resultaten kan jämföras över tid.

Hur ser ni på relationen till kommunerna och politiken framåt?

Vi vill inte ställa kommunala och fristående skolor mot varandra. På många håll i landet fungerar samarbetet utmärkt. Men tänk vilken kraft som skulle frigöras om vi kunde arbeta tillsammans på samma sätt överallt. Vi är långsiktiga och finns kvar år efter år. I Göteborg går exempelvis omkring var fjärde gymnasieelev i våra skolor, vilket också innebär ett ansvar att inte försvåra kommunens planering.
Nationellt har företrädare för Socialdemokraterna och Liberalerna inte besökt verksamheten, även om friskolekritiken har tonats ned. Den som står vid rodret i nästa regering behöver sätta sig in i frågorna och behandla verksamheten seriöst.

Nationellt har företrädare för Socialdemokraterna och Liberalerna inte besökt verksamheten, även om friskolekritiken har tonats ned.

Vi arbetar vidare. Många av de reformer som nu diskuteras kan vara bra, men de måste vara genomtänkta, finansierade och möjliga att följa upp. Om politiken kan enas om vad som stärker hela den svenska skolan – och debatten blir mindre polariserad har vi mycket goda förutsättningar framåt.

Hur länge orkar du upprätthålla din energi?

Ibland blir jag ledsen av debatten, får jag säga, annars skulle jag ljuga. Men man får skaka av sig det. Då tar jag en sväng runt i våra skolor. När jag möter elever och medarbetare och ser vad verksamheten betyder får jag energi igen, avslutar Marcus Strömberg.

Fotografiet visar: Katariina Treville, opinionschef Academedia, Marcus Strömberg, VD Academedia. Foto Annika Westh