Ledare 2009-7
Samhället mer än staten och politiken
Det är vanligt att politiker, journalister och andra medborgare använder ordet samhälle när de egentligen bara menar den politiska sektorn. Det innebär missvisande begränsning av detta ords betydelse. Den utmärkta regeringspropositionen En politik för det civila samhället som nyligen hamnat på riksdagens bord, med integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni som drivande kraft, bidrar till att minska begreppsförvirringen. Den definierar det civila samhället som en arena, skild från staten, marknaden och de enskilda hushållen. Det handlar om ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund och nätverk.
Som en konsekvens av denna propositionens distinkta begreppsdefinition vill jag föreslå att den politiskt styrda sektorn benämns det politiska samhället. En tredje sektor blir då marknadssamhället. En sådan språkpraxis skulle bidra till större ordning och reda i den offentliga debatten.
Propositionen om det civila samhället är ett sällan skådat politiskt erkännande av civilsamhället som både förutsättning och uttryck för ett demokratiskt samhälle. Den svenska demokratin har djupa rötter i folkrörelserna och det finns än i dag en stark tradition att engagera sig i ideellt arbete. Det civila samhället har en central roll som motvikt till den politiska maktutövningen. Det är också en demokratiskola och det finns ett samband mellan människors engagemang i det civila samhället och deras deltagande i det politiska livet.
En stor majoritet av befolkningen är deltagare i det civila samhället. Men 20 procent (16-84 år) står utanför. I jämförelse med de andra 80 procenten har dessa låg utbildning, tjänar mindre, är arbetslösa, röstar i lägre grad i riksdagsval och känner mindre tillit till andra människor. Av forskare beskrivs detta som ett eroderande socialt medborgarskap, där en brist på tillhörighet förstärker en annan. Det är en viktig uppgift både för både för det politiska samhället och det civila att söka minska denna klasskillnad och enligt propositionen har regeringen ambitionen att på olika sätt främja utvecklingen av det civila samhället i gott samarbete med berörda organisationer.
Låt oss dessutom tacka integrations- och jämställdhetsdepartementet för en läsvärd historieskildring av det civila samhällets betydelse för framväxten av demokratin i vårt land. De klassiska folkrörelserna bildades under senare delen av 1800-talet som frivilliga demokratiska organisationer kring en politisk, religiös eller social idé och fungerade som proteströrelser mot ett auktoritärt privilegiesamhälle med religiöst monopol. Och i denna kokande kittel finner vi rötterna till Frisinnade Landsföreningen, d v s föregångaren till dagens Folkparti. Men mer om det en annan gång.
