Ledare 2009-4
Vad vilja Humanisterna?
"Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle" rubricerades en artikel på Dagens Nyheters Debatt den 19 juni, undertecknad av "tolv kända intellektuella" med bland andra Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Hans Bergström, f d chefredaktör på DN och Morgan Johansson, f d socialtjänstminister.
Mycket av det som sägs kan man instämma i. T o m i Sverige finns exempel på att enskilda människor förtrycks och begränsas i sitt levnadssätt på religiösa och grunder också i Sverige, också med stöd i lagstiftningen.
Men det finns påståenden i artikeln som vittnar om brist på kritisk analys. Har verkligen dessa tolv "intellektuella" ingående studerat formuleringarna innan de signerade artikeln?
Artikelförfattarna klargör inte med vilken innebörd de använder ordet "samhälle".Ordet kan ha betydelsen "den politiska sfären", d v s det som är en följd av lagstiftningen. Men ordet det kan också användas i betydelsen det civila samhället med alla dess organisationer, inkluderande kyrkor och religiösa organisationer. Är det artikelförfattarnas uppfattning att det vore önskvärt att också det civila samhället sekulariserades? En ganska oliberal tanke!
"Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många," sägs det i artikeln. Skall detta tolkas som att människor som är både religiöst troende, förnuftiga, demokratisinnade och anhängare av en sekulär stat skulle innebära hot?
Och så slutklämmen på artikeln:
"Ute i världen växer religionernas inflytande. Katolska kyrkan vinner allt fler anhängare i Afrika. I Sydamerika gör evangeliska frikyrkor nya inbrytningar. Globalt sett växer islam snabbast av alla religioner."
Mot dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka, står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och bygga en etik med utgångspunkt i förnuft, medkänsla och demokratiska principer."
Att det finns religiösa krafter som "vill vrida tiden tillbaka" skall verkligen inte förnekas, men vän av intellektuell ordning måste ifrågasätta artikelförfattarnas metodik att så svepande sätta likhetstecken mellan tillväxten av kristen och muslimsk tro och avsaknad av "förnuft, medkänsla och demokratiska principer".
Till sist. Det har funnits många ateistiska skräckvälden. T o m upplysningsidéerna havererade under en period i ett sådant. För att inte tala om de kommunistiska staterna. Å andra sidan skadar det inte att komma ihåg att den förre påven spelade en framträdande roll när kommunismen föll i Polen.
