Fritänkt 2009-3

Kvotering inget fult ord
Nu rasar debatten om kvotering igen. Mest aktuell är frågan när det gäller bolagsstyrelser och då främst de börsnoterade. Särskilt två argument anförs av dem som motsätter sig varje form av regler som styr hur många män och kvinnor som utses. Ofta hörs de från Svenskt Näringsliv och andra organisationer som står börsbolagen nära.

Argument nr 1: Man skall inte ersätta en orättvisa genom att införa en annan.
Argument nr 2: Det är ägarna som skall besluta om styrelserna.

Innan jag kommenterar dessa argument är utvecklingen inom de stora politiska partierna intressant att fundera över. Där var det för 10-15 års sedan en diskussion om kvotering eller positiv särbehandling. Ibland skrev man in riktlinjen att minst 40% av platserna skulle tillfalla det minst representerade könet. Gissa vilket kön det var. "Varannan damernas" var nog ändå det begrepp som de flesta ställde sig bakom.

Hur har det gått sedan?
Nu är det självklart och upplevas inte det minsta konstigt att man vill att kvinnor och män ges samma förutsättningar. Men det som alltför sällan syns i debatten är vilken uppseendeväckande effekt det blivit.

Bra resultat
Låt mig få ta ett exempel som jag tror är ganska typiskt. När jag började mitt politiska arbete inom Folkpartiet i Göteborg hade man fem riksdagsmän, varav en kvinna. Idag företräds vi av EU-minister Cecilia Malmström och riksdagslistan toppas av Eva Flyborg. Länsordförande och riksdagsledamot är Cecilia Wigström och  kommunalråd och gruppledare är Helene Odenljung. Det är för mig alldeles klart att det är en följd av att fler kvinnor fått chansen att visa vad de kan. Nu är det inte längre män som väljer män. Nu är det kompetensen hos alla som slår igenom i valen. Härligt, inte sant?

Men varför skulle inte detta gälla i folkrörelser också? Många kyrkoråd och församlingsstyrelser, idrottsföreningar och föreningar skulle med fler kvinnor i styrelserna få uppleva samma positiva utveckling som gällt för de politiska partierna.

Och alldeles självklart finns det inget sakligt skäl till att detta inte skulle gälla också i de stora bolagens styrelser. Egentligen borde alla män i dessa styrelser skämmas. De har ju fått sina positioner genom att bara konkurrera med andra män. 50% av alla - kvinnorna inräknade - har ju aldrig fått ställa upp.

Lagstiftning borde inte behövas
Det är en orättvisa att likabehandling är så dålig på många håll. Och kvotering är en effektiv metod att komma tillrätta med denna orättvisa. Det borde till exempel bolagen inse och själva se till att lagstiftaren inte behöver ingripa. Förändringen i partierna kom ju inte av lagstiftning utan av en tydlig opinion. Det var beslut som varje parti tog efter interna diskussioner. Men det behövs nog en tuffare opinionsbildning än hittills för att förändra den ibland föråldrade struktur som styr bolagssverige.

Så därför menar jag att argument nr 1 i början av denna krönika inte håller. Det är orättvist att ett kön ställs utanför nomineringar. Men det är inte orättvist att ta till medel så att alla behandlas lika.

Argument nr 2 är bra formulerat. Men det döljer sanningen eller i alla fall mycket av sanningen. För hur har bolagen undersökt vad de verkliga ägarna vill? Själv har jag några andelar i något som heter Sverigefonden. Den äger i sin tur aktier i Volvo. Hur många gånger tror ni att Sverigefonden frågat mig vad jag anser om styrelsen i Volvo? Rätt gissat - aldrig. Så här ser det ut i stora delar av näringslivet idag. Vi som indirekt äger, tillfrågas inte. De som företräder oss frågar inte. Här gäller allt för mycket fortfarande att män väljer män.

Självklart frisinnat krav:

Behandla alla lika!
Nej, hjälp alla dessa män att få upptåcka att om de bara letar kandidater bland hälften av befolkningen så blir urvalet för litet. Och om de tycker att kvotering låter skrämmande, så låt oss tala om positiv särbehandling. Eller mer rätt på: Det är dags på fler håll för "varannan damernas".