2009-3
Ta vara på det socialliberala idéarvet!
De politiska begreppen höger och vänster var enklare förr. Ursprunget var rätt och slätt att de ledamöter i den franska nationalförsamlingen under revolutionsåret 1789 som försvarade det gamla samhället, de konservativa, satte sig till höger framifrån sett. Reformvännerna till vänster. I Sverige var liberalerna och senare också socialdemokraterna arvtagarna till franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap. Ännu efter andra världskriget inkluderades både Folkpartiet och Socialdemokraterna i begreppet vänstern. Den ännu mycket aktiva, över hundra år gamla Vänsterpressföreningen, en organisation för liberala redaktörer och ledarskribenter i Sverige är, med sitt ursprungliga namn, en återspegling av detta.
Högerpartiet, föregångare till Moderaterna, som inte längre ville belasta sitt partinamn med ordet "höger" bytte 1969. Under andra hälften av 1900-talet solkades begreppet "vänstern" av den omänskliga framfarten av kommunistiska partier i olika länder. Av socialdemokraternas hemsida att döma undviker numera också de, liksom Folkpartiet gjort länge, att räkna sig till "vänstern". Däremot använder Socialdemokraterna gärna "högern" som skällsord för Alliansen.
Att det enda klart antikapitalistiska riksdagspartiet heter Vänsterpartiet och att Nya moderaterna införlivat en del socialdemokratiskt gods i sin politik säger en del om höger - vänsterskalans oanvändbarhet i aktuell politisk debatt.
Att höger-vänsterskalan har förlorat sin relevans innebär inte att partierna kan skrota ideologiska färdriktningar. Tvärtom. Det är visserligen bra att Moderaterna vill vara försiktiga med landets ekonomi även under nästa mandatperiod, men det blir torftigt och rörigt för medborgarna att bara ha ett stort antal olika dagspolitiska ställningstaganden att hålla reda på.
Folkpartiet för sin del måste bli tydligt med sin idémässiga färdriktning och på ett begripligt sätt förklara hur sakpolitiken ansluter sig till denna. Med en viss revidering av ordvalet är det ideologiska arvet från Franska revolutionens frihet, jämlikhet och broderskap fortfarande gångbart för ett socialliberalt parti.
Folkpartiets skolpolitik och energipolitik kan mycket väl låta sig försvaras ur ett socialliberalt perspektiv. Men för att göra detta perspektiv ännu tydligare måste Folkpartiet på samma prioriterade nivå lägga en socialpolitisk fråga. Varför inte låta den handla om drogmissbruk och inte minst hur väldigt många barn mycket grymt drabbas av detta?
