Ledare 2008-7

Religion som kulturarv
Kan en religiöst neutral skola ha sina skolavslutningar i en kyrka? Den frågan får den principiellt intressanta och ideologiska frågan om gränsdragningen mellan stat och religion i ett religiöst mångfaldigt samhälle att hamna på ett vardagsnära och konkret plan.

I samband med skolavslutningen inför julen blev det uppror bland föräldrar och stor medial uppmärksamhet när en rektor i en landsbygdsskola i Västerås beslutat att julavslutningen, som sedan många år förlagts till bygdens stämningsfulla kyrka med medeltida valv och målningar av Albertus Pictor, i stället skulle äga rum i hembygdsgården. Enligt skolans rektor därför att "det finns elever som inte kan vara med i kyrkan på grund av religiösa inslag". Enligt rektorn var det inte själva kyrkorummet som var problemet, utan det faktum att församlingens präst ville upplåta kyrkan bara på villkor att hon fick medverka med bön och välsignelse.

Med tanke på att skolans obligatoriska undervisning enligt läroplanen inte får vara konfessionell och att skolavslutningen är en del av denna, kan man tycka att det för skolverket skulle vara självklart att avslutningar i kyrkor inte innehåller konfessionella inslag som bön. Men så är det inte.

Under rubriken Skolverkets bedömning kan man på dess hemsida läsa: "Utformas skolavslutningen så att tonvikten (min kursivering) ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt." Skolverkets skrivning kan alltså - eller skall - tolkas som att konfessionella inslag inte helt behöver uteslutas.

Nu hör det till saken att många kyrkor upplåtes utan att någon präst eller pastor ställer krav på att få medverka med konfessionella handlingar. Och det är bra. För förutom att anrika kyrkor med värdefulla konstföremål, julevangelium och traditionella julpsalmer för många av oss handlar om tro, så är det också en del av kulturarvet. Som Bachs Juloratorium. Få ateister lär väl av trosskäl vägra att lyssna på det.

Nog skulle man kunna begära av alla kyrkor att de upplåter sina kyrkorum utan att ställa krav på konfessionella inslag.

Om vi demokrater inte ser till att värna om att hålla det svenska kulturarvet levande, så står Sverigedemokraterna så gärna till tjänst med det.