2008-4

Osäkerhet om FRA
Man måste tillstå att Göran Persson var en ganska smart regeringschef och partiledare. Under den pågående debatten om FRA-lagen har han upplyst om att trots att hans regering hade förslag till en FRA-lag insåg han, att frågan var för känslig att lägga fram under ett valår.

Den nuvarande regeringen har inte visat samma klokskap. När vi nu äntligen fått en borgerlig regering var det väl onödigt självplågeri att med mer eller mindre hårt vinande partipiskor tvinga fram beslut i denna delikata fråga. Sverige lär ha haft signalspaning i 60 år utan lagreglering. Vi skulle troligen kunna klara saken ett tag till utan att en dumdristig borgerlig regering behövt bjuda oppositionen på denna läckra bakelse. När socialdemokraterna angriper Alliansregeringen struntar de givetvis i att skillnaden mellan det förra socialdemokratiska förslaget och den nu beslutade FRA-lagen förbättrat det socialdemokratiska just på den mest debatterade punkten - integriteten. Sådan politisk taktik hör till den politiska vardagen och borde ha kunnat förutses av regeringen.

Kritiken har varit massiv. Från bloggstorm och mailbombardering av riksdagsledamöter till brev från Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna med flera. Att tre före detta folkpartiledare tillsammans blandade sig i debatten var en kuriositet. Alldeles bortsett från sakfrågan kan man ifrågasätta lämpligheten av att forna partiledare offentligen lägger sig i aktuell dagspolitik.

För regeringen är givetvis motståndet bland de egna och framför allt bland riksdagsledamöter det mest problematiska. Motståndarna är till synes inte så många. Men vad tycker alla de andra riksdagsledamöterna som är tysta i frågan? Allan Widman (fp) är en av de få som ställt upp i debatten till regeringens försvar. Men varför är han så ensam? Inte ens regeringsledamöterna har hjälpt oss att förstå att FRA-lagen är bra. I stort sett har de bara sagt att den är nödvändig. Om självaste försvarsministern Tolgfors´ vaga försvar beror på bristande pedagogisk förmåga eller på svagheten i sak är svårt att veta.

Jag skulle tro att det är få av oss som verkligen satt sig in i FRA-lagen så pass att vi självständigt kan ta ställning till om den ur integritetssynpunkt är acceptabel eller inte. Men har man nu högtidligen lagt sin röst för val till riksdagen vill man ju kunna lita på att en majoritet av riksdagsledamöterna innerst inne anser att FRA-lagen är bra. Idag är osäkerheten kring detta mycket stor.

Utsikterna till att regeringen skall få med de uttalat borgerliga motståndarna på vagnen tycks små. Det minst dåliga regeringen nu kan göra är att tillsätta en parlamentarisk utredning. Då tvingas även socialdemokraterna att ta ansvar för FRA.