På valturné med Barack Obama

Petter Odmark har prövat på som volontär i Barack Obamas valkampanj. En erfarenhet är att amerikansk politik, mycket, mycket mer än svensk, bygger på ideellt engagemang.

USA:s nästa president kommer sannolikt att heta Barack Obama, i varje fall om man får tro vadslagningsfirmorna. Demokraterna är klara favoriter att vinna presidentvalet och Barack Obama är i alla praktiska bemärkelser klar som den demokratiske kandidaten.

I slutet av förra året såg det aningen annorlunda ut. Obama var då inblandad i ett stenhårt trepersoners race inför Iowas nomineringsval, ett val som han enligt den egna kampanjen var tvungen att vinna. Jag hade förmånen att få ett smakprov på den kampanjen under en snöig decembervecka som volontär vid Obamas huvudkontor i Des Moines, Iowa.

Jag var en av cirka 75 personer som arbetade från huvudkontoret. Den internationella kontingenten bestod av mig, en holländare och en britt. Några få på kontoret var rutinerade kampanjproffs men de flestas historier liknade min dörrknackningskompis Patricks. Patrick hade alltid varit samhälleligt engagerad och hade nyss kommit hem efter två år med fredskåren i Afrika, men han hade aldrig tidigare engagerat sig partipolitiskt. Något i Barack Obamas kampanj hade fått honom att ta det inte helt bekväma steget att bli "field organizer" (valombudsman) i en presidentvalskampanj. En position med närmast symbolisk lön men med en garanterad 7-dagars arbetsvecka och 12-18 timmars arbetsdagar.

Till den fasta personalen på kontoret kunde läggas floder av frivilliga som varje dag kom förbi i olika ärenden. Ett av dessa tycks ha varit att se till att det spöklikt nog nästan alltid stod mat på bordet i ett hörn, vilket garanterade att man inte behövde avvika från arbetet ens för att få lunch eller middag.

Floder av frivilliga
Det myllrande kontoret var på sitt sätt en god bild av en av Obamakampanjens många styrkor, förmågan att attrahera och mobilisera en närmast ändlös mängd aktivister. I dagsläget har över 1.5 miljoner amerikaner bidragit finansiellt till kampanjen och hundratusentals människor har på något sätt donerat sin tid för att hjälpa till. Obama har visat en imponerande förmåga att få in nya människor i politiken och det har behövts. Amerikansk politik bygger, mycket mer än svensk, på ideellt engagemang.

En kampanj på lokal nivå utgörs av ett tålmodigt arbete med att vinna väljare en i taget. Det är på en grund av tusen och åter tusen personliga möten, med hjälp av telefonsamtal och dörrknackningar,  som kampanjerna kan fylla sina databaser med de eftertraktade ettorna. En etta var i Iowa en person som hade undertecknat ett supporterkort där man lovat att komma till vallokalen och stå i Obamas hörna. Och stå ska läsas bokstavligt, valet i Iowa är ett så kallat "Caucus" vilket innebär att man samlas tillsammans med sina grannar i en skola, kyrka eller liknande och delar upp sig i grupper efter vilken kandidat man stöder. Sedan vidtar en inte helt okomplicerad procedur med pläderingar och omgrupperingar innan ordföranden till sist räknar hur stora grupperna är.

Både i stor och liten skala
Den lokala och personliga prägeln hör till det som ger amerikanskt kampanjarbete mycket av sin charm. Iowa är i det avseendet extremt. Man är först ut och kampanjerna har haft gott om tid att möta sina väljare. Allting kan ske i en liten skala. De senaste månaderna har Obama rest land och rike runt och sällan talat inför en mindre publik än 2000 personer, ofta avsevärt mer. När jag bilade upp till den lilla staden Le Mars i nordvästra Iowa uppgick publiken till några hundra ortsbor och det var inget problem att få sig en kort pratstund med kandidaten. Samtidigt som det är lokalt och personligt är kampanjerna otroligt sofistikerade. Det är mycket lite som görs utan noggrann planering och analys. De databaser där man registrerar vem väljarna säger att de tänker rösta på innehåller mycket mer än så.

Ingen slipper undan
Jag tillbringade de första tre dagarna (och nätterna) med att koda religiös tillhörighet för tusentals personer som enligt en matrikel tillhörde Obamas samfund United Church of Christ. Och vilken kyrka man är med i hör bara till en av de många variabler som finns registrerade. Allt eftersom kampanjerna lär känna sina väljare framgår det t.ex. precis vilka kontakter de haft med kampanjen och vilka frågor som de sagt sig vara intresserade av. All den informationen används för att på bästa sätt planera nästa kontakt och det var inte ovanligt att en och samma väljare kunde ha haft 5-10 kontakter med kampanjen. Informationen analyseras också löpande för att utveckla kunskapen om målgrupper, kontaktmetoder och mycket annat. På vårt kontor fanns det åtskilliga personer som bara ägnade sig åt dataanalys. Till det kunde läggas resurserna på kampanjens huvudkontor i Chicago.

Allt arbete syftar till att samla dokumenterade supportrar som sedan ska fås att ta sig iväg till vallokalerna. Slutsteget i varje amerikansk kampanj är den så kalla Get Out The Vote (GOTV) operationen. Då görs en sista slutlig ansträngning där så många som möjligt av de väljare man hittat ska kontaktas en sista gång för att se till att de påminns att verkligen gå och rösta. I Iowa hade Obama runt 100.000 personer i sin slutliga målgrupp, målet var att var och en av dessa skulle få minst två "hits" den sista veckan. En "hit" betyder antingen ett telefonsamtal eller en dörrknackning. För det syftet organiserades tiotusentals frivilliga som utgick från något av trettiotalet GOTV-kontor spridda över delstaten. Frågan var bara om det skulle räcka. Det gjorde det. Obama vann Iowa med en betryggande marginal och han gjorde det på ett sätt som var en spegling av hela hans kampanj, genom att locka mängder av nya väljare till vallokalerna.

Valdeltagandet i Iowa mer än fördubblades jämfört med 2004, 259.000 personer dök upp "to caucus". Ordföranden i Obamas Iowa-kampanj hade veckorna innan häcklats i media för att han hade lovat ett valdeltagande på över 200.000 personer. Ett helt unikt inslag var att antalet väljare under 30 var lika många som de över 65.

Segern i Iowa var ett ovärderligt avstamp för Obamas kampanj. Han hade visat att talet om att locka nya väljare till demokraterna inte bara hade varit fromma förhoppningar. Han visade att unga människor faktiskt kan fås att gå och rösta. Och han visade för den afroamerikanska delen av befolkningen att en svart man kan vinna val i en kritvit delstat.

Att Iowa skulle vara startskottet för en fullt så lång och utdragen strid som det sedan blev kanske ingen hade väntat sig men det går knappast att överskatta betydelsen av vad Patrick och hans kollegor uträttade i snön och kylan i Iowa. Det var där som drömmen faktiskt började bli verklighet.
Petter Odmark