Ledare 2008-2

Skolan och religionen
Underlag för samråd bland folkpartiets medlemmar är ute på remiss. Ett
avsnitt är Skolan och religionen. Det handlar om hur kontrollen av "religiösa " och"konfessionella friskolor" skall kunna bli grundligare. Bättre kontroll av attfristående skolor följer läroplanen är bra. Men varför skall det man felaktigt benämner "religiösa friskolor" särbehandlas? Samrådsdokumentets resonemang är ogenomtänkt.

"Religiösa friskolor" och "konfessionella friskolor" är begreppsmässigt oklart. Begreppen förekommer varken i skollagen eller läroplanen. Skollagen uttalar visserligen att "fristående skolor får ha en konfessionell inriktning", men det är en formulering vars dunkelhet inte blir mindre av att läroplanen tydligt slår fast att "undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell". I den mån religiösa skolor existerar i verkligheten, det vill säga skolor, vars obligatoriska undervisning har konfessionella inslag, är de olagliga och bör så förbli. Denna ståndpunkt klargjorde utbildningsminister Jan Björklund för några månader sedan, men uttalade för säkerhets skull också, att det ju inte betyder, att konfessionella inslag inte får förekomma i skolorna - utanför den obligatoriska undervisningen.

I klarhetens intresse bör skollagens formulering om "konfessionell inriktning" tas bort. Lagen bör utgå ifrån att det är läroplanen som bestämmer innehållet i undervisningen. Punkt slut.

Samrådsdokumentets förslag att "religiösa friskolor" skall särbehandlas bland annat genom att "de personer som utgör huvudman i en ansökan om att starta en religiös friskola kontrolleras noggrannare än idag" är inte uttryck för vare sig tankeklarhet eller liberalism.

Förvisso kan huvudmannen som står för driften av en skola vara "religiös". Men därav följer inte att skolan per automatik kan klassas som "religiös". Visserligen kan huvudmannen vara ett trossamfund, en förening av personer med kristen, judisk eller muslimsk tro. Men varför skall sådana "religiösa" huvudmän särbehandlas genom noggrannare förhandskontroller, till skillnad från ateister, antroposofer, folkpartister, kommunister eller andra med förankring i någon form av livsåskådning eller ideologi? Och om det nu skall vara tros- och åsiktskontroller, varför skall skolverket inte granska och kontrollera värderingar och livsåskådning hos alla som ansöker om att starta skola? Nej, en sådan åsiktskontroll betraktas självklart av alla liberaler som ett allvarligt brott mot liberala principer.

Så - låt för allt i världen inte den liberala själen gå vilse i misstänkliggörande och hetsjakt på religion!
Birgitta Nilsson