Om Frisinnad Tidskrift
"Kan en tidskrift leva på det
sättet?"
Frisinnad Tidskrift grundades 1930. Tidskriften har
alltså uppnått en aktningsvärd ålder trots att den under alla år
arbetat utan löner och skribentarvoden.
En överlevare
Frisinnad Tidskrifts grundare och mångårige redaktör Waldemar
Svensson hade förmodligen aldrig ens drömt om en sådan levnadsbana
för den lilla 16- sidiga tidning som började ges ut i december 1929
och som från början var avsedd för att sprida det Frisinnade
folkpartiets budskap främst på Västkusten. Svensson brukade senare
avsluta de olika årgångarna med förbehållet att om redaktören fick
leva och ha hälsan skulle tidningen utkomma även under det kommande
året. "Prenumeranterna fick våga sin avgift därest tidningen skulle
kapsejsa under årets lopp."
På nyåret 1945 skrev han:
"Kan då en tidskrift leva på det sättet? Kan en liten frisinnad
tidskrift leva genom att endast och allenast vara sig själv, vara
frisinnad? Det spörsmålet må den politiskt intresserade läsaren
själv avgöra. För nedskrivaren av dessa rader är det en öppen
fråga. Läsarna ha dock år för år givit ett positivt svar i den
utsträckningen att Frisinnad Tidskrift alltjämt finnes till."
Sett ur vårt perspektiv var prenumerantens ekonomiska
risktagande inte så stort. 1930 var prenumerationspriset 1:75 per
år, men det ansågs nödvändigt att för 1931 höja det till 1:95. 1945
var det uppe i 3 kronor och tio år senare i 6. Prenumerationsombud
fick tillgodoräkna sig 1 krona i provision.
I samarbete med prenumeranterna
Hösten 1964 - 35 år efter starten - skriver Waldemar Svensson
:
"Tyvärr måste vi konstatera att omkostnaderna ökas med varje år
och dessutom blir det lite mer problematiskt för en enskild person
som kommit upp i pensionsåldern att ta det ekonomiska ansvaret för
tidskriften. Vi anser oss därför böra höja prenumerationsavgiften
för nästa år till 10 kronor." Han fortsätter med att konstatera att
eftersom en del prenumeranter faller bort så måste nya komma till
och vädjar till intresserade läsare att hjälpa till att skaffa
prenumeranter. Om man värvade minst fem prenumeranter behövde de
bara redovisas med 7 kronor per exemplar.
1954 - 25 år efter tillkomsten av Frisinnad Tidskrift, eller
rättare sagt Väst-Sverige, som tidningen hette de första åren,
berättade Waldemar Svensson själv hur det började. Det fanns två
liberala partier i vårt land vid den tiden. I större delen av
landet dominerade Frisinnade folkpartiet. I Stockholm, Göteborg
samt Malmöhus län och Bohus län var det däremot Sveriges liberala
parti som tagit hand om de väsentliga tillgångarna vid boskiftet
efter Liberala samlingspartiet. Men de frisinnade hade dock
valkretsorganisationer i dessa län.
Syftet med Väst-Sverige var att utgöra en föreningslänk mellan
de frisinnade i västra Sverige och sprida kunskap bland allmänheten
om de frisinnades strävanden och politiska gärningar. Därutöver
skulle tidningen driva politisk och social upplysningsverksamhet i
allmänhet.
Ideellt engagemang
1932 var de pengar slut som den för ändamålet bildade
andelsföreningen satsat. Waldemar Svensson som från början varit en
av medarbetarna kunde dock inte förlika sig med att tidningen
skulle avsomna. Han påtog sig därför det personliga ansvaret för
tidningen och så småningom fick han överta de 100 kronor som fanns
kvar i kassan.
Utgivaren var nu 36 år, hade studieskulder och en växande familj
och saknade kapital. Han skriver i det första egna numret:
"Utgivaren har startat utan garantier i tro på prenumeranterna och
dessa får väl våga sina 2 kronor under motsvarande förutsättningar.
Programmet överensstämmer med utgivarens politiska åskådning och
den är ej färdig ännu - det gives alltså rum för utveckling och
förbättring."
!934 slogs de båda liberala partierna ihop till Folkpartiet. Den
liberala pressen i Västsverige företrädde nu hela den borgerliga
vänstern och samtidigt hade tidningen Väst-Sverige spritt sig till
intresserade i det övriga landet. På hösten 1935 ändrades därför
tidningens namn till Frisinnad Tidskrift. Efter kriget utökades
tidningen till nuvarande omfång. Omkring 1950 var prenumeranternas
antal cirka 2500. "Detta kan nog anses vara bra för en tidskrift av
denna karaktär", skrev Waldemar Svensson. "Dess betydelse blir ju
framför allt beroende av att den läses av människor, vilka i sin
tur deltar i den politiska opinionsbildningen."
I närmare 40 år var Waldemar Svensson ägare till och redaktör
för Frisinnad Tidskrift och skrev själv det mesta i varje nummer.
Man kan dock träffa på enstaka artiklar av andra skribenter, bland
andra Erik Hjalmar Linder och Gunnar Edman under till exempel 40-
och 50-talet.
I sista numret 1958 deklarerade han att 1959 troligtvis skulle
bli sista årgången. Men han fortsatte utgivningen till och med
1973, då tidskriften överläts till Stiftelsen för Frisinnad
Tidskrift och Jan-Erik Wikström blev redaktör. I stiftelsens
stadgar angavs att tidskriften skall utges som "en personligt
präglad, partipolitiskt obunden, frisinnad tidskrift". Detta var en
formulering i Waldemar Svenssons anda. Ett verkligt utmärkande drag
hos honom var nämligen hans starka värnande om sin politiska
självständighet, trots att han var riksdagsman (1941-1964) och vice
partiledare.
Orädd och självständig
I boken Värde och värdighet - Waldemar Svensson, frisinnet och
framtiden, utgiven Bertil Ohlininstitutet 1997, anför bokens
redaktör Anders Johnson ett citat av Waldemar Svensson från 1960 då
han för sista gången lät sig nomineras till riksdagen: "Jag varken
vill erkänna några alliansförpliktelser med andra partier eller
utesluta någon sådan demokratisk medverkan, som det parlamentariska
läget kräver, om man vill främja en framstegspolitik i liberal
anda. Också gentemot det egna partiet och de egna väljarna vill jag
ha en relativt fri ställning." Den andan kom att prägla Frisinnad
Tidskrift.
Anders Johnson berättar om hur en mindre storm bröt ut nät han
som vice partiordförande i mitten av 50-talet gick med i en
republikansk klubb. Men han tyckte inte att det var märkvärdigare
än att han var medlem i Missionsförbundet och IOGT utan att ha bett
partiet om lov.
Att i detta sammanhang redovisa det politiska innehållet i
Frisinnad Tidskrift de 40 åren under Waldemar Svenssons
redaktörskap är inte möjligt. Men för den som i sammanfattning vill
ta del av hans tankar, tal och texter hänvisas till Anders Johnsons
mycket läsvärda bok på 128 sidor. En sammanfattning på bokens
baksida upplyser om att Waldemar Svensson var en orädd och
självständig samhällsdebattör, en antimaterialist som hyllade
äganderätten, en vänsterman som tvivlade på staten, en
individualist som värnade om det gemensamma medborgaransvaret.
Efter de 40 åren med Waldemar Svensson som redaktör har
Frisinnad Tidskrift verkat i ytterligare 35 år. Redaktörer har
varit Jan-Erik Wikström, Bo Svedberg och Stig Svärd, som var och en
i Waldemar Svenssons anda satt sin personliga prägel på
tidskriften. När Stig Svärd gick bort på hösten 1999 fanns de som
lutade åt att låta Frisinnad Tidskrift gå i graven. Men det blev
inte så den gången heller. Tidskriften frodas tack vare välvilliga,
intressanta och engagerande skribenter och trogna prenumeranter
till vilka redaktionen riktar ett varm tack för gångna år med hopp
om fortsatt gott samarbete för Frisinnad Tidskrifts fortsatta
verksamhet.
Birgitta Nilsson
Redaktör