Information

Frisinnad Tidskrift grundades 1930. Tidskriften har alltså uppnått en aktningsvärd ålder trots att den under alla år arbetat utan löner och skribentarvoden.

En överlevare

Frisinnad Tidskrifts grundare och mångårige redaktör Waldemar Svensson hade förmodligen aldrig ens drömt om en sådan levnadsbana för den lilla 16- sidiga tidning som började ges ut i december 1929 och som från början var avsedd för att sprida det Frisinnade folkpartiets budskap främst på Västkusten. Svensson brukade senare avsluta de olika årgångarna med förbehållet att om redaktören fick leva och ha hälsan skulle tidningen utkomma även under det kommande året. "Prenumeranterna fick våga sin avgift därest tidningen skulle kapsejsa under årets lopp."

På nyåret 1945 skrev han:

"Kan då en tidskrift leva på det sättet? Kan en liten frisinnad tidskrift leva genom att endast och allenast vara sig själv, vara frisinnad? Det spörsmålet må den politiskt intresserade läsaren själv avgöra. För nedskrivaren av dessa rader är det en öppen fråga. Läsarna ha dock år för år givit ett positivt svar i den utsträckningen att Frisinnad Tidskrift alltjämt finnes till."

Sett ur vårt perspektiv var prenumerantens ekonomiska risktagande inte så stort. 1930 var prenumerationspriset 1:75 per år, men det ansågs nödvändigt att för 1931 höja det till 1:95. 1945 var det uppe i 3 kronor och tio år senare i 6. Prenumerationsombud fick tillgodoräkna sig 1 krona i provision.

I samarbete med prenumeranterna

Hösten 1964 - 35 år efter starten - skriver Waldemar Svensson :

"Tyvärr måste vi konstatera att omkostnaderna ökas med varje år och dessutom blir det lite mer problematiskt för en enskild person som kommit upp i pensionsåldern att ta det ekonomiska ansvaret för tidskriften. Vi anser oss därför böra höja prenumerationsavgiften för nästa år till 10 kronor." Han fortsätter med att konstatera att eftersom en del prenumeranter faller bort så måste nya komma till och vädjar till intresserade läsare att hjälpa till att skaffa prenumeranter. Om man värvade minst fem prenumeranter behövde de bara redovisas med 7 kronor per exemplar.

1954 - 25 år efter tillkomsten av Frisinnad Tidskrift, eller rättare sagt Väst-Sverige, som tidningen hette de första åren, berättade Waldemar Svensson själv hur det började. Det fanns två liberala partier i vårt land vid den tiden. I större delen av landet dominerade Frisinnade folkpartiet. I Stockholm, Göteborg samt Malmöhus län och Bohus län var det däremot Sveriges liberala parti som tagit hand om de väsentliga tillgångarna vid boskiftet efter Liberala samlingspartiet. Men de frisinnade hade dock valkretsorganisationer i dessa län.

Syftet med Väst-Sverige var att utgöra en föreningslänk mellan de frisinnade i västra Sverige och sprida kunskap bland allmänheten om de frisinnades strävanden och politiska gärningar. Därutöver skulle tidningen driva politisk och social upplysningsverksamhet i allmänhet.

Ideellt engagemang

1932 var de pengar slut som den för ändamålet bildade andelsföreningen satsat. Waldemar Svensson som från början varit en av medarbetarna kunde dock inte förlika sig med att tidningen skulle avsomna. Han påtog sig därför det personliga ansvaret för tidningen och så småningom fick han överta de 100 kronor som fanns kvar i kassan.

Utgivaren var nu 36 år, hade studieskulder och en växande familj och saknade kapital. Han skriver i det första egna numret: "Utgivaren har startat utan garantier i tro på prenumeranterna och dessa får väl våga sina 2 kronor under motsvarande förutsättningar. Programmet överensstämmer med utgivarens politiska åskådning och den är ej färdig ännu - det gives alltså rum för utveckling och förbättring."

!934 slogs de båda liberala partierna ihop till Folkpartiet. Den liberala pressen i Västsverige företrädde nu hela den borgerliga vänstern och samtidigt hade tidningen Väst-Sverige spritt sig till intresserade i det övriga landet. På hösten 1935 ändrades därför tidningens namn till Frisinnad Tidskrift. Efter kriget utökades tidningen till nuvarande omfång. Omkring 1950 var prenumeranternas antal cirka 2500. "Detta kan nog anses vara bra för en tidskrift av denna karaktär", skrev Waldemar Svensson. "Dess betydelse blir ju framför allt beroende av att den läses av människor, vilka i sin tur deltar i den politiska opinionsbildningen."

I närmare 40 år var Waldemar Svensson ägare till och redaktör för Frisinnad Tidskrift och skrev själv det mesta i varje nummer. Man kan dock träffa på enstaka artiklar av andra skribenter, bland andra Erik Hjalmar Linder och Gunnar Edman under till exempel 40- och 50-talet.

I sista numret 1958 deklarerade han att 1959 troligtvis skulle bli sista årgången. Men han fortsatte utgivningen till och med 1973, då tidskriften överläts till Stiftelsen för Frisinnad Tidskrift och Jan-Erik Wikström blev redaktör. I stiftelsens stadgar angavs att tidskriften skall utges som "en personligt präglad, partipolitiskt obunden, frisinnad tidskrift". Detta var en formulering i Waldemar Svenssons anda. Ett verkligt utmärkande drag hos honom var nämligen hans starka värnande om sin politiska självständighet, trots att han var riksdagsman (1941-1964) och vice partiledare.

Orädd och självständig

I boken Värde och värdighet - Waldemar Svensson, frisinnet och framtiden, utgiven Bertil Ohlininstitutet 1997, anför bokens redaktör Anders Johnson ett citat av Waldemar Svensson från 1960 då han för sista gången lät sig nomineras till riksdagen: "Jag varken vill erkänna några alliansförpliktelser med andra partier eller utesluta någon sådan demokratisk medverkan, som det parlamentariska läget kräver, om man vill främja en framstegspolitik i liberal anda. Också gentemot det egna partiet och de egna väljarna vill jag ha en relativt fri ställning." Den andan kom att prägla Frisinnad Tidskrift.

Anders Johnson berättar om hur en mindre storm bröt ut nät han som vice partiordförande i mitten av 50-talet gick med i en republikansk klubb. Men han tyckte inte att det var märkvärdigare än att han var medlem i Missionsförbundet och IOGT utan att ha bett partiet om lov.

Att i detta sammanhang redovisa det politiska innehållet i Frisinnad Tidskrift de 40 åren under Waldemar Svenssons redaktörskap är inte möjligt. Men för den som i sammanfattning vill ta del av hans tankar, tal och texter hänvisas till Anders Johnsons mycket läsvärda bok på 128 sidor. En sammanfattning på bokens baksida upplyser om att Waldemar Svensson var en orädd och självständig samhällsdebattör, en antimaterialist som hyllade äganderätten, en vänsterman som tvivlade på staten, en individualist som värnade om det gemensamma medborgaransvaret.

Efter de 40 åren med Waldemar Svensson som redaktör verkade Frisinnad Tidskrift i ytterligare 35 år. Redaktörer har varit Jan-Erik Wikström, Bo Svedberg och Stig Svärd, som var och en i Waldemar Svenssons anda satt sin personliga prägel på tidskriften. När Stig Svärd gick bort på hösten 1999 fanns de som lutade åt att låta Frisinnad Tidskrift gå i graven. Men det blev inte så den gången heller.

Birgitta Nilsson, tidigare kommunalråd för Folkpartiet i Västerås, tog över tidningen. Genom Birgittas idoga arbete i inte mindre än 16 år, fick tidskriften nytt liv och nytt engagemang. Birgittas roll blev extra viktig, eftersom Frisinnets plats i Folkpartiet blev allt mer marginaliserad. Frisinnad Tidskrift blev en av få replipunkter för det frisinne som en gång var grunden för Folkpartiet, numera Liberalerna.

Från och med 2016 är Staffan Werme, före detta kommunalråd i Örebro, redaktör för Frisinnad Tidskrift.

Tidskriften frodas tack vare välvilliga, intressanta och engagerande skribenter och trogna prenumeranter till vilka redaktionen riktar ett varm tack för gångna år med hopp om fortsatt gott samarbete för Frisinnad Tidskrifts fortsatta verksamhet.

Annonser