Staffan Werme

Sabuni valde att konfrontera sina meningsmotståndare

Idag, den 19 november 2021, inleddes Liberalernas Landsmöte i Linköping. Det är många L i de orden. Frågan är om ännu ett L kan tilläggas – L som i Lättnad.

Rapport från ett landsmöte I

En lättnad över att partiet valt en tydlig väg och lagt de värsta interna stridigheterna bakom sig.

I sitt inledningstal valde Nyamko Sabuni att tydliggöra detta vägvals betydelse. För första gången var hennes framtoning inte försiktig och diplomatisk, utan tydlig och konkret. Tiden för att inte trampa någon på tårna verkar över.

Efter sitt inledande hyllande av tidigare liberala hjältar och hjältinnor, blev regeringsfrågan och vem man kan samtala med i vilka frågor det bärande i talet. Vägvalet var klart. Partiets tillhörighet är borgerlig. Regeringen ska vara liberalt lutande. Sverigedemokraterna är en självklar samtalspartner, som alla andra partier.

Det är ett tufft budskap. För ett år sedan hade det orsakat en storm av indignation från delar av partiet. Allt berörande av Sverigedemokraterna var av ondo. Det enda sanna liberala förhållningssättet i riksdagen var att hantera detta parti som om det inte fanns. Motarbetande var det enda politiska arbete man kunde tänka sig. Fortfarande finns de strömningarna kvar i delar av partiet, eller hos före detta partister. I veckan kunde man i vänstertidskriften ETC läsa att den förre partiledaren Bengt Westerberg valt att inte stödja partiet med sin röst i det kommande valet. Orsaken var just detta vägval. Frågan är nu hur stort stöd den Westerbergska linjen har i partiet.

Sabuni valde tre huvudspår i sin argumentation.

För det första: Alla andra partier har gjort, gör eller kommer att göra det. Det var Socialdemokraterna som med stöd av Sverigedemokraterna bröt sönder de dåvarande budgetbeslutsproceduren under Alliansregeringens sista år. Det är Vänsterpartiet som använder Sverigedemokraternas stöd för att störta regeringen och tydliggöra sin egen politik. SSU och LO kräver att Socialdemokraterna använder Sverigedemokraternas stöd för att förbättra för pensionärerna.

För det andra: Det finns politiska områden där det finns en direkt samsyn mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna. Sabuni valde att exemplifiera med kärnkraft, förstatligad skola och stärkt rättsväsende. Där kommer Liberalerna att agera för de liberala ställningstagandena, även i samverkan med Sverigedemokraterna. På samma sätt finns det områden som aldrig kommer att bli fråga för kompromisser. Sabuni valde medvetet de frågor, inte minst asylrätten och internationalismen, som varit centrala för hennes interna motståndare. Med de nyss avslutade budgetförhandlingarna som fond, valde Sabuni att tydliggöra detta genom att partiet under henne både skulle välja att samtala med alla partier som att lämna förhandlingar när röda linjer passeras.

För det tredje: Även Sverigedemokraterna, eller som Nyamko Sabuni valde att säga – Åkesson, måste ta ansvar för Sverige om de ska vara part i målet. Ett parti, oavsett storlek, kan inte diktera villkoren för kommande regeringar. Sabunis mål är en borgerlig regering där Liberalerna, men inte Sverigedemokraterna, ingår. Om Åkesson i det läget ställer ett oeftergivligt krav på en sverigedemokratisk medverkan i regeringen, kommer de att tvingas inse att alternativet inte är det de önskar, utan en fortsatt socialistisk regering. Det är Åkesson, och inte Liberalerna, som tvingas välja mellan en socialistisk regering med en riksdag med ickesocialistisk majoritet, eller en borgerlig regering med liberala inslag med samma majoritetsförhållanden.

Det är uppenbart att slitningarna inom partiet fortfarande finns. Även om Sabuni, som utvecklats som talare under sin ordförandetid, fick kraftfulla applåder för många av sina förslag, blev utfallet ringa när Sverigedemokraternas ansvar adresserades explicit. Man kan bara gissa att det för många fortfarande inte känns rimligt att avkräva ett sådant parti någon form av ansvarstagande. Sverigedemokraterna är per definiton ett oansvarigt parti.

Kommer då Sabuni att kunna inkassera sitt fjärde L? Frågan är i viss mån öppen. Men ska man tolka den känsla som finns i lokalen är ändå att hennes linje stärkt sitt stöd. Applåderna var överraskande många och varma. Korridorsnacket är hittills fritt från agitation för motstånd och har mer karaktär av ett ”vanligt” landsmöte även om oron för opinionen finns där.

Den allmänpolitiska debatten lär bringa mer klarhet i frågan.

/redaktören

Publicerad 2021-11-19

Annonser