Botkyrka-en mångreligös mötesplats

Pär Götefelt, pastor i Missionskyrkan och biträdande rektor på Botkyrka folkhögskola är Botkyrkabo sedan 1982 och skriver att det tyvärr tar tid för politiker och kommunala tjänstemän att inse att religion är viktig för människor och att troende kan vara en positiv kraft i samhällsutvecklingen samtidigt som det ska vara självklart att stat och kommun måste vara neutrala till olika religioner.

Det händer någonting hos de allra flesta personer som lever i Sverige 2011, när de hör eller ser ordet Botkyrka. Associationerna kommer snabbt - förort, invandring, utanförskap, hög arbetslöshet, bilar som brinner på mörka parkeringar, skott i trappuppgångar, höga ohälsotal och lika höga hus.

Botkyrka väcker tankar till liv, tankar som underhålls av medierapportering och av rykten och så föds en övertygelse; hur är det där egentligen, kan man bo där?

Så fastnar en bild i vårt gemensamma medvetande, en bild av elände och misär. Samhällets alla baksidor appliceras på en ung kommun med över 80000 invånare, på 20-30 minuters pendelavstånd från centrala Stockholm. Det är svårt att ändra en bild som etsat sig fast, som rymmer mycket av sanning. Det är en förort, många är arbetslösa och bilar brinner, men Botkyrka är så mycket mer.

Att beskriva Botkyrka utifrån ett religiöst perspektiv öppnar upp för andra bilder. Det är ovant att tala om en kommun på det sättet, men just här är det befogat. Av de över 80000 invånarna kallar sig kanske 10000 för assyrier/syrianer med rötter långt ned i fornkyrkan. Ungefär lika många kommer från muslimska länder. Alla är inte praktiserande men bär religionen som en del av sin historia.

Och så kan beskrivningen av Botkyrka som en mångreligiös mötesplats fortsätta.

Det började redan under brons- och järnålder. Längs med Mälarstranden finns flera boplatser och en bit därifrån ligger Slagsta hällristning. Här utövades någon form av religiös rit och platsen hittades av en tillfällighet när motorvägen skulle få ny sträckning i början av 70-talet. Vad gjorde våra förfäder och förmödrar där? Offrade, bad om jaktlycka och eller försökte de blidka sina gudar? Mellan E4/E20 och radhusen finns en stor stenhäll som en tydlig påminnelse om den första religiösa utövningen i kommunen.

Så kom Botvid, bondpojken från Hammarby gård och gav namn åt en hel socken. När han återvände från England i slutet av 1000-talet med den nya religionen och började berätta om sin egen tro och sitt dop, kom han att påverka hela omgivningen. Berättelserna om honom är många och fascinerande.  Hans död blev vida känd; en träl skall friges av Botvid men trälen slår ihjäl sin husbonde på Rågö i Östersjön. Under ett träd hittar man den döde Botvid och så börjar berättelserna sprida sig om människor som blev friska när de rörde vid kistan, om vattenkällan i Salem som sprang fram där kistan hade stått.

Kyrkan där Botvid fick sin vila blev ett mål för pilgrimer, för troende som började anamma och utveckla den nya läran. Botvids kyrka förkortas med tiden till Botkyrka. Alldeles vid motorvägen, nedanför kullarna som då skiljde land från hav står hon än, Botkyrka kyrka. 1128 står det på klockstapeln som ett tydligt minne om när den kristna tron kom till bygden.

Under reformationen på 1500-talet, lämnar Botkyrkas invånare motvilligt sin katolska identitet och blir långsamt protestanter. I mitten av 1700-talet anlägger Riksbanken sitt sedeltryckeri vid en avlägsen å, långt från storstadens faror. Tumba bruk växte och fick redan från början ta emot inflyttade arbetare från andra länder i Europa. Holländarna som behövdes för produktionen var reformerta men blev med tiden goda lutheraner. En dophögtid i Botkyrka kyrka 1760 finns ordentligt nedtecknad för att markera Svenska kyrkans ställning. [1]

I början av 1900-talet anläggs AB Separator vid Tullingesjöns strand. 40 - 50 år senare kommer arbetare flyttande från Österrike, Jugoslavien och andra europeiska länder.  Den religiösa mångfalden tilltar och expanderar med full kraft när miljonprogrammens rad- och höghus börjar byggas i Tumba och Norsborg under 1960 och 70-talen. Från att ha varit en lantlig idyll med 600 invånare runt Botkyrka kyrka, förvandlas Norsborg, Hallunda, Alby och Fittja - norra delen av kommunen, på några få år till en kosmopolitisk tätort.

Idag finns det spår av de flesta världsreligionerna, inte i form av hällristningar och stelnande monument utan av människor, troende och bekännare som kallar Botkyrka sitt hem och därför bygger sina heliga hus.

Följ med på en snabb vandring; långt ned i söder, vid Malmsjön i Grödinge socken finns Hare Krishna-troende på Korsnäs gård. De märks inte så mycket ute i folkvimlet längre, ägnar sig mest åt arbete med sina heliga texter.

I en lägenhet på sjätte våningen i Alby centrum bor en buddhistmunk från Sri Lanka. I vardagsrummet ger skinnsoffa och platt-TV plats åt ett stort altare med åtskilliga buddhafigurer.

Inom Botkyrkas gränser ryms idag tre stora syrisk-ortodoxa kyrkor, där medlemmarna vårdar arvet av det språk Jesus talade. Ytterligare en ortodox kyrka kommer troligen att byggas inom några år. I takt med att kristna från Irak blir fler och fler i Sverige kommer Österns assyriska kyrka att växa.

Den helige Botvids katolska kyrka i Fittja vårdar minnet av det lokala helgonet, inte minst i nya konstverk. När den lutherska kyrkan tagit farväl av Sankt Botvid har han fått en hemvist hos sina trogna.

Svenska kyrkan lever dels i Grödinge församling, Strängnäs stift och Botkyrka församling i Stockholm. En stiftsindelning som förr var naturlig har blivit en märklig markör tvärs genom kommunen. Botkyrka församlingen arbetar idag på att forma sin identitet som en minoritetsförsamling när långt under 50 % av invånarna i tillhör Svenska kyrkan.

De övriga protestantiska kyrkorna är många och har de senare åren också format församlingar utifrån språklig tillhörighet; en urdutalande metodistförsamling, arabisk pingstgrupp och en missionsförsamling där 75 % av medlemmarna firar gudstjänst på engelska.  I takt med att kommunen förändras, skiftar också de kristna kyrkornas profil, enhetskyrkan är avlägsen.

En majoritet av muslimerna i Botkyrka, de turkisktalande, samlas i Fittja moské, storstockholms första moské byggd för sitt ändamål. Övriga lägenhetsmoskéer samlar troende från andra språkgrupper och med andra etniska tillhörigheter.

I Tullinge finns sikhernas Gurdwara, samlingsplats för några av de 11-1300 troende som finns i landet. Mitt i ett villaområde står en orange flaggstång och signalerar att i den vita tegelbyggnaden finns en tillflykt för den som behöver.

För samtliga nya heliga hus gäller att det tagit långt tid att få uppföra dem. Detaljplanera ska ändras, överklaganden måste hanteras i rättssäker ordning och okunskap leder ofta till fördröjningar.

Det är lätt att beskriva ett mångreligiöst samhälle, svårare att få det att fungera i praktiken. Tyvärr tar det tid för både politiker och kommunala tjänstemän att inse att religion är viktig för människor och att troende kan vara en positiv kraft i samhällsutvecklingen. Självklart ska ett samhälle vara noga separerat från olika religioner men samtidigt måste samtliga delar av samhället bejaka de goda delarna ett religiöst engagemang för med sig.

En av de få mötesplatser för människor med olika bakgrund är Botkyrka folkhögskola. Tre syrisk-ortodoxa församlingar har tillsammans med två av Missionskyrkans församlingar drivit ett folkbildningsarbete sedan 1997. Varje år studerar ungefär 100 personer på skolan, där några lyckas få behörighet för fortsatta studier. Andra får bättre möjligheter att söka arbete och några återvänder till tidigare sysselsättningar. De syrianska huvudmännen har format flera kvälls- och helgkurser för att stärka sin identitet som en kristen kyrka i Sverige. Folkbildningen är självklar i mötet mellan människor med olika tro.

Tyvärr finns inget interreligiöst råd i Botkyrka. De olika trossamfunden har inte själva nog kraft att forma ett råd och någon annan aktör har inte tagit tag i frågan. Interreligiösa råd som finns på andra platser i landet, kan vara en avgörande faktor för hur en kommun ska kunna ta vara på kraften i trossamfunden.

Det brinner fortfarande bilar i Botkyrka, i mitten av juni dödades en ung man i en trappuppgång i Fittja. Arbetslösheten har inte sjunkit och många mår dåligt. För att beskriva Botkyrka behövs flera perspektiv. Inte minst viktigt är det mångreligiösa perspektivet. Trossamfunden måste själva ta sig utrymme och markera sin närvaro. Andra aktörer i samhället måste lära sig att det religiösa perspektivet kan tillföra mycket positivt.

Pär Götefelt