Annika Westh

Mänskliga rättigheter

"Jag vill inte ha levat förgäves". "Jag har i alla fall gjort någon nytta i mitt liv". "Det var värt att jag levde ändå".

I

Då och då hör man människor säga när de talar om sitt liv att de är glada över att de har gjort en insats för mänskligheten och lämnat olika avtryck. Att ha en drivkraft i sitt liv och att vilja åstadkomma något är mycket bra. Framförallt för sig själv: att ha en egen drivkraft är viktigt för din livslust. Det får dig att gå upp om morgonen och möta dagen med nya tag. Arbeta mot ett mål. Det är en bra känsla av att ha klarat något - stort eller smått. 

Men att åstadkomma saker hör aldrig samman med människovärdet. Bara att vara född till människa ger dig ditt människovärde. Helt oavsett vem du är eller vad du gör. Människovärdet får aldrig knytas till prestation eller position, till vad du har uppnått eller åstadkommit.

Deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FN efter andra världskriget. Detta när man insåg vad som kunde hända när en utvald grupp människor hade kategoriserats som mindre värda, oönskade och på ett industriellt vis mördats. Det fanns ett behov av att formulera vad som bör gälla för en människa. Deklarationen inleds med att "alla människor är födda fria och har lika värde" och de mänskliga rättigheterna är universella. Ingen har ju kommit till världen genom egen strävan eller försorg. En dag kom du bara hit. Någon av oss såg världens ljus i ett rent rum på Kiruna BB och någon annan i ett skjul i Kumbi. Olika falla livets lott. Inte ens två promille har haft turen att födas i Sverige med de förmåner som följt med det medborgarskapet, som fred och välstånd. Du är bara här. Tack livet.

 

II

Principen om människors lika värde innebär att en person med funktionsvariation har samma människovärde som en OS-medaljör. En person med intellektuell funktionsvariation har samma människovärde som ett lagråd. Om detta naggas i kanten finns risk för devalvering av det okränkbara i att bara vara född till just människa. Det är alltid svårt att se var en sådan devalvering börjar. Men jag skulle vilja hävda att det sker vid minsta generella, officiella nedsättande omdöme om någon annan människa utifrån någon form av tillhörighet. Det är därför det är så viktigt att värna minoriteter och att ge alla utrymme och förutsättningar för att kunna leva det liv de önskar. Varje människa måste få ha rätten till ett värdigt liv. Och att få definiera sig själv.

Jag har tidigare skrivit om assisterad dödshjälp och uttryckt mitt motstånd mot det. Just därför att det riskerar att vara början på att urholka människovärdet – trots försvarstal och motivering om rätten att bestämma över sitt eget liv. Även om vi inte vill tro det, så kommer det att finnas de som planterar en bild och en känsla av när det är värt eller inte att hjälpa människor med stora behov. Det är också lätt att påverka någons bild av sig själv genom uppmuntrande eller nedsättande ord.

 

III

Här har politiker ett särskilt ansvar. Som få andra grupper äger och utövar politiker sin makt genom sin användning av språket. Därför är det oerhört viktigt hur de talar om människor.

Jag har tagit del av en intervju i DN* med liberalen Axel Darvik (L), en av Göteborgs ledande politiker och blir oroad över hur han uttrycker sig om människor. Intervjun handlar om Alliansens plan för att få fler i arbete, vilket är ett lovvärt syfte. Det finns de som behöver extra stöd att komma in i samhället genom olika åtgärder. Att ha ett jobb och en utbildning ger egenmakt över sitt liv, vilket är något liberaler förespråkar. Det är säkert rimligt att öka kraven på motprestationer för att minska bidragsberoendet. Men Axel Darviks sätt att uttrycka sig om människor som lever i utanförskap riskerar att avhumanisera de människor som förslaget handlar om. Han låter påskina i intervjun att arbetsföra personer "fikar bort dagarna på torget”. Något som ”vi inte kan acceptera”. Omdömet om bidragstagarna är svepande och generaliserande. Vidare sägs att "jag vill inte sticka under stol med att dessa jobb inte alltid blir så roliga. Det kan handla om att ta hand om sopor, städning, rensa diken." Att ”det i ärlighetens namn inte ställts särskilt höga krav hittills” och ”har man flera barn kan bidraget totalt sett ge hyfsat med pengar”. Intervjun avslutas med att Axel Darvik slår fast följande: ”Jag tror inte att det blir den typen av jobb som vanliga anställda brukar utföra”.

Det är alltså enligt Axel Darvik inte vanliga anställda det kommer att handla om.  Som dessutom skaffar en massa barn för att försörja sig? Mina tankar går även till straffarbete.

Språket har en hårdhet som torde vara främmande för liberalismen. Varje människa är just unik och ingen kan frånta henne det unika. Särskilt inte en liberal politiker. 

Kanske behövs ständiga påminnelser om vikten av hur man uttrycker sig? Då är den här texten en sådan påminnelse.

Liberaler får aldrig någonsin dra alla människor över en kam, får aldrig bortse från att det i gruppen bidragsberoende finns människor som är fattiga och utsatta, som har sökt många jobb men blivit avvisade, som trots bidraget inte ens har råd att köpa en kopp kaffe. Liberala politiker vid makten får inte frestas att använda nedvärderande språk för att verka tuffa och handlingskraftiga.

Det är i den politiska vardagen bortom högtidstal och manifestationer som respekten för människovärdet måste upprätthållas.

 

 

 

* https://www.dn.se/sverige/forslag-om-tuffare-bidragsregler-accepterar-inte-att-arbetsfora-fikar-bort-dagarna/

Publicerad 2021-11-17

Annonser