Moderaterna provocerar Allianskamraterna

Håkan Juholts förlåtelseresa runt om i landet får ögon att tåras, men var finns den förnyelse av den socialdemokratiska politiken som utlovades efter valet för drygt ett år? Hur kapabel är egentligen Juholt för att leda ett sådant arbete? Det räcker inte att ständigt utgjuta sig över vilket hemskt land Sverige är att leva i. Och hur många kommer att inför nästa val ha förtroende för en statsministerkandidat med stark benägenhet för återkommande nyckfulla uppkast? Som måste ha en f d partiledare  som offentlig back up.

Men socialdemokraternas problem är större än så. I vilken riktning ska deras politik utvecklas? Riktning Vänsterpartiet eller riktning Alliansen? Det finns starka krafter för bådadera, även om ingen uttrycker sig på det viset.

Socialdemokraterna är inte ensamma om dilemmat med starka krafter som drar åt olika håll. Även Kristdemokraterna är drabbade av centrifugala krafter i sitt parti. Å ena sidan medlemmar i Livets ord, å den andra de som vill begränsa det kristna inslaget i partiet till "kristna värden". Att byta ut den trevlige Hägglund löser inte problemet. Centerpartiet har skaffat sig en ny och fräsch partiledare, men frågan kvarstår om hon ska lyckas förena Stureplanscentern med landsbygdscentern.

Folkpartiets landsmöte i oktober karakteriserades dessbättre på Dagens Nyheters ledarsida som "Tillbaka till rötterna".Socialliberalismen med politiska tillämpningar lyftes upp både i Jan Björklunds inledningstal och i debatterna på ett sätt som inte skett på länge och som tycktes gillas av så gott som alla.

Moderaterna måste gratuleras till sina framgångar. Men de är högmodiga. Ett parti bör inte darra på målet ifråga om ambitioner,men moderaterna har nu blivit rent provokativa gentemot sina allianskamrater i sin självbeskrivning som Sveriges "statsbärande", eller ännu värre "samhällsbärande" parti som enligt det nya idéprogrammet ska omfatta alla och allt.Det låter nästan som en strävan efter att bli Nya Socialdemokraterna.

Om Moderaterna vill utveckla samarbetet inom Alliansen måste de visa ödmjukhet, och ledarna för de andra partierna måste karska upp sig och inte rädas att ibland ta en dust med moderaterna för öppen ridå. Det skulle vara välgörande med en frimodig idédebatt mellan Allianspartierna. Moderaternas nya ordrika idéprogram med mycket snömos, litet stringens och ingenting nytt för framtiden visar, att de andra partierna har en viktig uppgift när det gäller att fylla Allianssamarbetet med idémässigt innehåll.