Nej till konfessionella inslag i skolan. Ja till religiöst troende huvudmän.

1956 gick den 17-årige Per Ahlmark tillsammans med skolkamraten Hans Hederberg "till kungs", d v s skrev högtidligt brev till ecklesiastikministern (dåtidens utbildningsminister) och anhöll underdånigast om att få slippa den obligatoriska morgonbönen på läroverket Södra Latin i Stockholm. Deras begäran beviljades. I sina nyligen utkomna memoarer berättar Ahlmark vidare, att såväl Svenska Dagbladet som tidningen Dagen polemiserade mot dem, men att baptisten, pastorn och senare riksdagsledamoten Joel Sörensson (fp) i intervju med den liberala och frikyrkliga dagstidningen Svenska Morgonbladet delade gymnasisternas syn och förklarade att "kristendomens sak inte betjänas av tvångsinstitutioner".

Enligt den nya skollagen ska alla skolors undervisning vara konfessionsfri, d v s ingen religiös utövning eller aktiv påverkan får förekomma.  Däremot är skolor tillåtna att ha konfessionella inslag under den skattefinansierade skoldagen i övrigt, t ex morgonbön och bordsbön eller om man är på lägerskola eller utflykt. Men dessa inslag ska vara frivilliga för eleverna.

Problemen med denna ordning är två. Det ena är, som motionärerna med rätta framhåller, att det är svårt att i praktiken hålla isär vad som är undervisning och annan utbildning. Det andra att de flesta tonåringar inte är lika djärva som Per Ahlmark. De vågar inte avvika även om de skulle vilja. De konfessionella inslagen blir i praktiken tvång.

Inför Folkpartiets landsmöte i oktober föreslås i en motion att hela skolans offentligfinansierade verksamhet ska vara konfessionsfri. Motionärerna framhåller att huvudmannen för friskolan - eller trossamfund med koppling till huvudmannen - naturligtvis ska kunna bedriva konfessionell verksamhet före och efter den egentliga och sammanhållna skoldagen. Tilläggas kan att kristna elevföreningar givetvis i likhet med andra föreningar måste tillåtas bedriva verksamhet i skolans lokaler.

Men märkligt nog avslår en majoritet av liberaler i partistyrelsen motionen, visserligen med hänvisning till Europakonventionen, men ändå! Så mycket civil olydnad borde en liberal partistyrelse kunna tillåta sig. Låt vara att partiordföranden är utbildningsminister och statsråd i en koalitionsregering och ibland måste böja sig för andra partiers önskemål.

En annan motion till Folkpartiets landsmöte har rubriken "Nej till religiösa friskolor". Begreppetreligiös friskolaexisterarinte i den officiella vokabulären. Menar motionärerna att trossamfund inte ska kunna starta en friskola till skillnad från t ex organisationen Humanisterna eller någon politiskt färgad organisation? Eller att en ansökan från några troende muslimer automatiskt ska avslås? I så fall har ståndpunkten något av censur över sig och är således liberalt sett ohållbar. Att friskolan följer lagen får i vanlig ordning kontrolleras av statens skolinspektion.

I äkta liberal och frisinnad anda avslår partistyrelsen denna motion. Det är bra.