Kristen tro är aldrig en privatsak

Kristen tro betonar individens självständiga ställningstagande till Jesus. Men kristen tro är aldrig en privatsak. Den kristna tron innebär relation. Troende kristna lever i en relation med Jesus. Tron har också betydelse för relationen med andra människor. Kristna tillhör ett kollektiv som kallas för kyrkan och lever i en relation med andra kristna i en församling. Med bön, bibelläsning och gemenskap med andra kristna kan upplevelsen av Jesus göra det möjligt att följa honom.

Att följa Jesus får konsekvenser. En religion är den främsta normgivaren på livets alla områden för dem som underkastar sig den. Det innebär att en kristen övertygelse också får politiska konsekvenser för den som tar sin tro på allvar. Tron kan inte separeras från politik.

Ändå finns det personer som på fullt allvar menar att kristen tro är en privatsak och att religion skall hållas separat från politik. Ett argument kan lyda: "Religiösa grundsatser kan aldrig analyseras rationellt, de bara finns där som axiom och låser all diskussion." Men så är det inte. De slutsatser som kommer av en religiös övertygelse går att diskutera. Troende personer kan ge och ta argument.

Problemet är att religiösa argument inte biter på någon som inte är religiös. Eftersom det är viktigt att kunna kommunicera sitt politiska budskap för den som vill vinna politisk majoritet är det inte röstvinnande att hänvisa till religion i ett politiskt sammanhang där många inte delar denna övertygelse. Därför är sekulära argument oftast politiskt bättre än religiösa. Mer än så är det inte.

När argumenten tryter för de religionsfientliga debattörerna kommer ofta krav på politiska ingripanden och att det sekulära skall tvingas på medborgarna. Förbud mot religiösa symboler, lagar för att förhindra religionsutövning, sektstämpel, stopp för konfessionella skolor, speciella villkor för kyrkors barn- och ungdomsverksamhet är några exempel.

Varje människa är skapad med oavvisliga rättigheter. Därför har alla människor rätt att forma sin politik utifrån den egna övertygelsen, även om den är religiös. Att söka sin tro och utifrån den agera politiskt är en demokratisk rättighet. Det innebär också att andras tro måste respekteras eller - om den ogillas - tolereras. Att hindra rätten att föra fram politiska förslag grundade i religiös övertygelse är genuint odemokratiskt. Demokrati utgår från att alla har lika rättigheter, även religiösa medborgare.

Magnus Hagevi