Torgny Segerstedt - en kämpande liberal

Anders Johnson är skriftställare och har skrivit boken Personligheten och hjordinstinkten - Ett porträtt av Torgny Segerstedt (Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne 2006).

Den 31 mars 1945 avled Torgny Segerstedt vid 68 års ålder. Han hade då varit huvudredaktör i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning under nästan 28 år och där publicerat cirka 10 000 artiklar. Under de sista tolv åren var det en fråga som överskuggade allt annat i Segerstedts liv, nämligen kampen mot nazismen.

Torgny Segerstedt var en av Sveriges allra främsta publicister under 1900-talet. Hans vackra och omväxlande språk saknar motstycke i svensk journalistik. Hans oförsonliga strid mot Tredje riket gav honom inte bara vänner och fiender i Sverige. Han blev under kriget den mest beundrade svensken i Danmark och Norge. Segerstedt lästes också noga i London, Berlin och Rom.

BBC meddelade dödsfallet i sin Europautsändning. Times skrev att Segerstedt var en stor svensk och en stor europé. Han hyllades även i amerikanska och franska medier. Senare under våren, när nazismen hade fallit, skildrades hans gärning i tysk radio. I Göteborg påbjöds officiell sorgflaggning vid dödsbudet och inom kort hade den långa huvudgatan mot västerhavet fått hans namn.

Torgny Segerstedt var, som dottern Ingrid Segerstedt Wiberg har konstaterat, en person som "aldrig sökte men alltid valde striden". Hans liv kom att präglas av striden mellan individuell frihet och kollektiv likformighet. Redan vid sin debut som redaktör i den frisinnade veckotidskriften Forum 1914 formulerade han sitt politiska credo:

"Den mänskliga personlighetens betydelse är den grundtanke, i vilken liberalismens hela politiska och kulturella åskådning till sist bottnar."

Det som Segerstedt i dag främst är ihågkommen för är givetvis hans kamp mot nazismen. Han utsattes för en intensiv motkampanj från affärsmän, akademiker, tidningsmän och andra som ansåg att skriverierna i Handelstidningen satte Sverige i fara. Detta brukar kallas "den tredje Segerstedtstriden".

Segerstedt och forskarvärlden
Den första Segerstedtstriden ägde rum när han disputerade för en docentur i religionshistoria vid Uppsala universitet. Nathan Söderblom var fakultetsopponent och han berömde, liksom övriga sakkunniga, avhandlingens vetenskapliga förtjänster. Men när fakulteten sedan skulle rösta om avhandlingen, befanns att en majoritet på fem röster mot tre förordade avslag på grund av att avhandlingen saknade en kristen teologisk grundval. Detta blev upptakten till en omfattande nationell debatt.

Segerstedt räddades ändå kvar i forskarvärlden genom att få en docentur i Lund. Där väcktes senare frågan att inrätta en professur i religionshistoria, tilltänkt för Segerstedt. Men universitetets starke man, biskop Gottfrid Billing, motarbetade i det längsta att Segerstedt skulle bli professor. Kampen om professuren är alltså den andra Segerstedtstriden. Denna gång räddades situationen genom att en personlig professur inrättades för Segerstedt vid Stockholms högskola.

Segerstedt blir publicist
Under sin tid i Stockholm kom dock Segerstedts engagemang att successivt förskjutas mot den politiska publicistiken. År 1914 blev han redaktör för tidskriften Forum, skapad och finansierad av bokförläggaren Karl Otto Bonnier. Där verkar han i tre år innan han rekryteras till Handelstidningen.

Segerstedt kom i flera avseenden att rycka upp Handelstidningen och han utmejslade på ledarplats en tydlig liberal linje. Hans viktigaste politiska ställningstaganden, även i inrikespolitiken, tog sin utgångspunkt i bedömningarna av den internationella situationen. Så här kan, starkt förenklat, hans inställning under 1920-talet sammanfattas:

Den kommunistiska ledningen i Sovjetunionen utgör ett stort hot mot frihet och fred i Europa.

• Ett demokratiskt och starkt Tyskland är en nödvändig förutsättning för en positiv kulturell och politisk utveckling i Europa.
• Första världskrigets segrarmakter har genom Versaillesfreden och agerandet i Nationernas Förbund handlat kortsiktigt och trångsynt på ett sätt som på sikt hotar en fredlig utveckling.
• Sverige måste, med tanke på den internationella utvecklingen, ha ett starkt försvar och skapa förutsättningar för ett nära samarbete mellan de nordiska länderna.

Segerstedt kom med tiden att bli allt mer politiskt desillusionerad och i början av 1930-talet ansåg en del att han var slutskriven. Hans språk var förvisso lysande. Men hur var det med innehållet i hans politiska skriverier? Dessa tycktes av många som alltför negativistiska. Alltför sällan tillfördes nya uppslag och idéer. Han kom alltmer att präglas av yrkesleda och retlighet. Omvärlden bjöd inte på tillräckligt stora utmaningar.

Den 7 april 1932 fyllde Handelstidningen 100 år. Segerstedt skriver i jubileumsnumret:

"En tidning får icke skygga för att väcka anstöt och skaffa sig fiender, där sanningen därförutan icke kunnat givas den ära, som den tillkommer. Det är vida farligare att icke våga träda inom skranket för vad man anser vara rätt och riktigt än att misstaga sig i någon fråga."

Beundrad och fruktad
Knappt ett år senare skulle Segerstedt på allvar visa vad den programförklaringen kunde betyda. Den 30 januari 1933 installerades Hitler som tysk rikskansler. Fyra dagar senare publicerade Torgny Segerstedt en artikel som gav eko, inte bara i Sverige. Artikeln slutar med de berömda orden "Herr Hitler är en förolämpning".

Under de följande 12 åren blev Segerstedt landets mest beundrade och fruktade skribent. Men hans kamp mot nazismen föddes inte ur tomma intet. Den var en konsekvent följd av hans liberala livs- och samhällssyn. Slutorden i Torgny Segerstedts sista artikel, införd i Handelstidningen den 15 mars 1945, lyder:

"Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten, kommer att fortgå till tidernas ände."

Det är lätt att se ett samband mellan de akademiska striderna i Uppsala och Lund vid seklets början Torgny Segerstedts kamp mot nazismen och mot den svenska eftergiftspolitiken. I samtliga fall visade Segerstedt prov på stort personligt mod och hög integritet. I samtliga fall fördes striden mot auktoritära krafter - kyrkoledare och teologer som bekämpade den vetenskapliga friheten respektive totalitära politiker som bekämpade all form av frihet.

När Segerstedt talade om hjordinstinkten syftade han inte bara på auktoritära och totalitära ledare som ville förkväva andras frihet utan även på människors tendens att låta sig förföras av demagoger, att förfalla till masstänkande, att dra sig för att själva avvika och att ge sig på dem som avviker.

Segerstedts insikter om masspsykologiska effekter byggde säkert mycket på studierna i religionshistoria och religionspsykologi. Han kom att betrakta och analysera 1900-talets totalitära rörelser som en ny form av kultsystem. När han använder religiösa termen i sina politiska artiklar, handlar det alltså inte enbart om ett stilistiskt grepp. Segerstedt insåg att hjordinstinkten kan ta sig både religiösa och politiska uttryck som bygger på likartade psykologiska mekanismer. Den är alltid ett hot mot det han satte högst, nämligen personligheten.
Anders Johnson