Sverige behöver en liberal vision

Det behövs andra sätt att genomdriva de nödvändiga och önskade samhällsförändringarna än genom lagstiftning, myndighetskontroll och fördelning av offentliga medel. Det behövs en liberal vision och ett visionärt ledarskap, skriver Agneta Berliner, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet. Hon har utanför politiken arbetat många år med varumärkesbyggnad där vision, kommunikation och motivation är viktiga byggstenar. 

Sverige behöver en liberal vision

Jag har alltid ansett att ett visionärt ledarskap är den ledarstil som passar den liberala ideologin särskilt bra. Det visionära ledarskapet skapar medvetenhet och bygger på etik. Det inspirerar och får med sig människor på vägen mot en gemensam dröm. Det visionära ledarskapet har, i likhet med liberalismen, en stark tilltro till människors vilja och förmåga att bidra till det goda samhället.

Och ett gott framtida samhälle bygger sig inte självt. Ett tydligt visionärt ledarskap ger en välbehövlig kraftsamling framåt. För visst behövs det en vision - en gemensam berättelse och politisk idé om vart vi är på väg. Inte minst idag då många medborgare varken känner tillhörighet, samhörighet eller att deras insats är efterfrågad eller värd särskilt mycket. Då många inte ser någon större skillnad mellan de olika partierna. Då socialdemokratin är vilsen och borgerligheten har fullt upp med att regera och forma sakpolitik.

Makt innebär alltid en fara för att förslag och utspel tappar sin ideologiska grund. Att ökade regleringar, lagstiftning och "den omhändertagande staten" ges företräde framför tron på frihet och kraften i varje människas förmåga att skapa sin egen framtid. Ett förhållningssätt präglat av "Varför ska man vara rädd för staten, när staten det är vi?".

Ideologiska diskussioner och nya idéer kring sakpolitiska områden behövs. Men det behövs också något mer; ett visionärt ledarskap med liberala förtecken. En vision om det framtida samhället. Som utkristalliserar och målar bilden av det liberala samhället, en bild som högst sannolikt skulle kännas attraktiv även för många av dem som idag inte spontant säger sig vara liberaler. En beskrivning av hur vi liberaler vill att samhället ska gestalta sig om 10 år, om 20 år. En vision som ger en riktning. En vision som ger mål och mening åt vår färd - mot framtiden.

Underlag till visionen finns

Låt mig klarlägga två saker som är viktiga för det fortsatta resonemanget. För det första så finns det inte något motsatsförhållande mellan konkret sakpolitik å ena sidan och en visionär inriktning å den andra. När ett liberalt parti sitter vid makten är det kanske viktigare än någonsin att samtidigt höja blicken och ta sikte mot den framtid som ska skapas. Att ha en tydlig vision som ger riktning och näring åt sakpolitiken så att ideologin inte går förlorad. Så att individens frihet och förmåga till förnuftiga beslut inte begränsas av politisk ingenjörskonst. Visionen blir ledstjärnan för dagslägets sakpolitiska reformer och beslut. Det är inte antingen en god vision eller bra sakpolitik, båda delarna behövs.

För det andra så är en framgångsrik vision, om än så framtidsinriktad, ingalunda uppe i det blå. Den är väl underbyggd av fakta och analys. Kryddad med entusiasm och en stark känsla för hur man vill att framtiden ska gestalta sig. Gediget underlag att grunda visionen på finns redan tillgängligt, med råge. Bl a har Globaliseringsrådet, som leddes av Lars Leijonborg, gjort ett mycket omfattande arbete med att analysera den ekonomiska politiken ur ett globaliseringsperspektiv. Från forskare, myndigheter och andra aktörer finns drygt 30 underlagsrapporter inom skilda områden samt ett antal arbetspapper och myndighetsrapporter. Detta utöver Globaliseringsrådets slutrapport; "Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige." där rekommendationer kring hur Sverige kan stärka sin konkurrenskraft och attraktivitet presenteras. Mycket tänkvärt kring det dagsaktuella finns också i den nyligen presenterade Långtidsutredningen. Så underlag saknas inte. Det som saknas är hur allt detta stoff kan användas för att måla framtidsbilden.

Det visionära ledarskapet

Som alltid handlar ledarskap om att påverka andra människors tänkande, engagemang och handlingar. Likaså är alla ledares uppgift att styra människor mot ett framtida mål. Den auktoritära ledaren gör det med redskap som order, hot och våld. Team-ledaren gör det främst genom att vara diplomatisk, lyssna och stödja sin omgivning. Den visionära ledaren gör det genom att formulera och tydliggöra bilden av var landet, företaget, föreningen eller gruppen ska befinna sig i framtiden. Och denna bild, visionen, är det viktiga redskapet för det framgångsrika visionära ledarskapet.

Det handlar om att få med sig människor på vagnen - så att vi tillsammans uträttar en gemensam uppgift. Det handlar så väl om på vilka sätt var och en kan bidra, som hur var och en kan förväntas bli belönad för sina prestationer. Oavsett om belöningen består av ekonomiska, social eller psykologiska incitament som t ex status, självkänsla och känslan av att utföra något meningsfullt.

Vi människor får en känsla av betydelse när vi är engagerade i något meningsfullt. Och när vi känner att vi har en betydelse för samhället (eller för ett företag/organisation) så kommer vi sannolikt att ge vårt bidrag till helheten med entusiasm och effektivitet. Genom att uttrycka en gemensam vision får den visionära ledaren människor att känna sig meningsfulla och delaktiga. Var och en drar åt samma håll - och har också lättare att fatta egna beslut som bidrar till det gemensamma målet.

Förvisso räcker det inte med en vision för att ledarskapet ska bli framgångsrikt. Men utan den samstämmighet som det visionära ledarskapet ger mellan enskilda människor misslyckas sannolikt även de mest lysande åtgärdspaket.

Det visionära ledarskapet utnyttjar människors emotionella resurser i form av engagemang, värderingar och strävanden. Det sporrar människor att genomföra stora prestationer genom att visa hur meningsfulla de är för slutresultatet.Det attraherar människor att prestera över sin egen förmåga. Samstämmigheten ger kraft.

John F Kennedy - inte för att det är lätt, utan för att det är svårt

John F Kennedys presidentvalskampanj liksom hans installationstal i januari 1961 var byggda kring löften om handlingskraft och dynamiskt ledarskap mot framtiden. "Låt oss tillsammans utforska stjärnorna", sa president John F Kennedy i sitt retoriskt strålande installationstal.

Framgångarna med de tidigare ryska Sputnikarna hade varit en chock för USA. Terrorbalansen i det kalla kriget var rubbad - ett hårt slag mot USA:s prestige och självförtroende eftersom man tagit landets teknologiska överlägsenhet för given. Fiaskot med det misslyckade invasionsförsöket av Kuba i april 1961 liksom att Sovjet nästan samtidigt triumferat genom att skicka upp den första människan i rymden var därför svåra missräkningar för Kennedy. Han beslöt då, något som han själv betecknade som ett av de viktigaste beslut han skulle fatta som president, att det amerikanska rymdprogrammet skulle ha som mål att landsätta en man på månen.

I ett speciellt "State of the Union Massage" i maj 1961 framförde han sin vision; "Jag tycker att denna nation ska förbinda sig till målet att, innan årtiondet är slut, landsätta en man på månen och återföra honom i säkerhet till jorden." Och framhöll samtidigt att inget rymdprojekt skulle vara mer imponerande eller viktigare för mänskligheten: "Det kommer i själva verket inte att bli en man som far till månen, det kommer att bli hela vårt folk.". En fantasieggande vision. Ett mål med stor prestigeladdning. En vågad utmaning som inte fick stå oemotsagd - den hånades som vansinne av några medan andra argumenterade för att pengarna kunde användas på bättre sätt.

John F Kennedy höll dock fast vid sin vision och uttryckte i flera tal att han var övertygad om att amerikanerna skulle uppnå den, och att "…vi tänker övervinna alla svårigheter.".  I ett tal vid Rice University i Houston/Texas i september 1961 uttryckte han att amerikanerna valde att åka till månen, och även göra andra saker, inte för att de är lätta - utan för att de är svåra. Därför att sådana högt ställda mål tjänar till organisera det bästa av de amerikanska krafterna och skickligheterna och mäta dess förmåga.

John F Kennedys vision gjorde inte enbart att USA tog herraväldet i rymden, landet fick också tillbaka sitt självförtroende och en stark utveckling inom en mängd områden, inte minst av mikroelektronik och datateknik. Att sätta en man på månen attraherade de amerikanska medborgarna att prestera över sin förmåga - många intellektuella, individuella insatser flödade samman till en gemensam kraftsamling.

Kännetecken

Vad är då som kännetecknar det visionära ledarskapet? Framsynthet och nytänkande - förmågan att se möjligheter många år framåt i tiden. Förmågan att tänka stort. Att ha ambition och framåtanda. Det kräver mod - för det behövs när det handlar om förändringar och inte enbart om att bevara status quo. Och det finns nog ingen visionär ledare som inte mött hårdnackat motstånd - ofta med hänvisning till det vettiga och rationella. Det invanda. Att åstadkomma det extraordinära kräver mer än så - det kräver också det emotionellaengagemanget.Det visionära ledarskapet handlar just om att gå före och leda andra.

Det visionära ledarskapet inspirerar. Det har en positiv tro på framtiden och en stark tilltro till den egna visionen. Det håller fast vid sina grundmurade värderingar - vet vilka värderingar som det aldrig går att avvika från.

Det visionära ledarskapet är långsiktigt.Därför måste det också vara idogt och målmedvetet. Det är inte alltid den bekväma och för stunden tacksamma vägen. Även om visionen visar på en bättre värld så kan vägen dit kantas av hårda ansträngningar, hinder som måste övervinnas och sanningar som måste sägas.

Det visionära ledarskapet är tydligt- och förklarar hur och varför människors ansträngningar bidrar till framtidsdrömmen. För det visionära ledarskapet står för tron på att varje människa är unik och kan bidra. Det handlar om att motivera, om att få människor att bidra för att de själva vill. Inte för att de måste. Eller för att lagen säger så. Det visionära ledarskapet inger hopp. Och källan till motivation är hopp. Det visionära ledarskapet skapar optimism, framtidstro och entusiasm.

Ett visionärt ledarskap betyder på intet sätt att man kan strunta i det dagsaktuella. T ex kan den visionära ledaren i ett företag inte åsidosätta den dagliga verksamheten eller låtsas som att försäljning, order och kundvård inte existerar. I ett land eller i ett politiskt parti kan den visionära ledaren inte åsidosätta de dagspolitiska frågorna eller underlåta att arbetet med de sakpolitiska lösningarna utvecklas. Kunskap om och engagemang även i det dagsaktuella och i detaljerna är viktigt. Men det visionära ledarskapet tillför ytterligare en dimension. Det ger en extra kraftsamling och en framtida ledstjärna, som även underlättar de dagsaktuella besluten.

Den visionära ledaren måste kunna kommunicera

Kommunikationsfärdighet är en viktig del i det visionära ledarskapet. Att kunna förmedla sina idéer och tankar på ett entusiasmerande sätt. Den som ska gå före och visa vägen in i framtiden måste ha förmågan att förmedla den starka känsla han eller hon har för att just denna väg är den rätta. Kunna förmedla de möjligheter som hon eller han ser i framtiden. Visionen måste visualiseras genom målande framtidsscenarios och vid upprepade tillfällen på olika sätt exemplifiera hur den önskade framtiden kommer att gestalta sig för olika människor.

God retorik är ett signum för den visionära ledaren. Liksom att hitta begrepp som tilltalar och beskriver på ett tydligt sätt. President John F Kennedy hade denna förmåga i stora mått men även exempel kan hämtas från den svenska politiken.

Bertil Ohlin - tidlös kommunikatör

En av de mest framstående svenska politikerna under 1900-talet, nationalekonomen och Nobelpristagaren Bertil Ohlin, nämns förvånansvärt sällan när det gäller retorisk och kommunikativ förmåga. Den av ett socialt patos drivne Bertil Ohlin myntade redan på 1930-talet som ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund begreppet "Det glömda Sverige". En formulering och politisk prioritering som inte bara är en del av Folkpartiets historia utan än idag är högst levande och central. En remarkabel bedrift.

Även begreppet "Det måste löna sig att arbeta" är en formulering som härrör från denne Folkpartiledaren och som lever kvar och signalerar vikten av en politik som gör det mer lönsamt att utbilda sig och att anstränga sig extra i arbetslivet.

Det är värt att notera att Bertil Ohlin genom hela sitt politiska liv drev en kamp för ett samhälle utan fattigdom. Att lyfta de ekonomiskt sämst ställda i samhället var en central tanke liksom att den ekonomiska tillväxten bäst främjades av goda villkor för privata företag och stimulans av privata initiativ.

Några tankeexperiment

Oändligt många ingredienser i en liberal vision för Sverige finns gömda i Folkpartiet liberalernas partiprogram och rapporter inom olika politikområden. Möjligen är de nedtryckta under tyngden av praktisk politiskt arbete, men inte desto mindre en guldgruva att ösa ur när det gäller att fundera kring hur en liberal vision för Sverige ska formuleras.

Tankeexperimentet Kunskapsnation

"En kunskapsnation i världsklass" är givetvis en tilltalande vision som ligger nära tillhands för oss folkpartister. När de politiska historikerna decennier från nu tittar i backspegeln, kan jag gissa att dagens utbildningssatsningar och det fokus som nu läggs på den svenska skolan kommer att höjas till skyarna. Kanske den yppersta liberala insats som kunnat göras i början av 2000-talet.

Men om det är "En kunskapsnation i världsklass" som ska vara Sveriges gemensamma ledstjärna, så måste bilden för att fungera som samlande vision broderas ut och kontinuerligt förses med målande exempel på hur ett sådant samhälle ser ut. Det måste tydliggöras att detta inte enbart handlar om skolpolitik. Vilken bäring har det för tillväxten? För ungdomarnas glädje, självkänsla och framtidstro? Vad betyder den för småföretagandet? För företagaren? På vilket sätt får barn med funktionsnedsättning ett bättre liv i detta framtidsscenario? Vad innebär det för mig - oavsett vem jag är? Och hur kan jag bidra så att vi steg för steg tar oss fram mot visionen?

Tankeexperimentet Mänskliga rättigheter

Ett annat intressant tankeexperiment att fundera kring är de mänskliga rättigheterna som bas för en gemensam vision för Sverige. De mänskliga fri- och rättigheter som formulerats i FN:s deklaration från 1948 och som Sverige redan sedan länge anslutit sig till. Kanske kan detta vara en kraftfull drivkraft och energikälla för gemene man, myndigheter, ideella organisationer och företag som på många olika sätt skulle kunna forma Sverige till ett bättre, mer humant och solidariskt, samhälle i framtiden. Och som skulle göra mycket gott på vägen mot målet.

De mänskliga rättigheterna kan mycket väl vara den samlande kraften i olikheternas Sverige. Där mina rättigheter också är mina medmänniskors rättigheter. Och där jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan där jag också måste respektera andras. Där rättigheter även innebär skyldigheter. Ett samhälle som präglas av varje människas individuella ansvarstagande för de mänskliga rättigheterna. Där den naturliga frågan inte är vad samhället kan göra för dig, utan vad du kan göra för dina medmänniskor.

Jag menar att vi i Sverige i för hög grad utgår från en historia om den goda omhändertagande staten och att vi därför i många fall inte är benägna att utgå från den enskilda personens rättigheter - och skyldigheter. Vi har även en syn som alltför ofta präglas av kollektivet och olika grupperingar. Att gruppera människor och skeenden är förvisso ett mänskligt fenomen. Vi gör så för att sortera information. För att förenkla livet. Desto viktigare blir det då att vara observant på sina egna fördomar - att se enskilda människor istället för grupper. Kombinationen av dessa synsätt gör att vi skulle behöva vända ordentligt på perspektiven. En rejäl, liberal synvända.

Berättelsen om ett Sverige som lever upp till de mänskliga rättigheterna, en berättelse om ett samhälle där vi människor respekterar varandras rättigheter - kanske kan det vara en gångbar vision?

Ytterligare ett jobbskatteavdrag får oss inte att göra vårt yttersta

Att vara ledare innebär alltid att försöka hitta balansen mellan att leda och att lyssna. Det tycks mig dock att opinionskänsligheten har ökat de senaste åren; att lyssna blir viktigare än att leda. Faran för kortsiktiga beslut baserade utifrån rådande opinion är uppenbar.

Det visionära politiska ledarskapet handlar om att ha en tydlig idé om hur framtidens samhälle ska se ut. Det medför att inte huvudsakligen följa opinionen - utom att istället bilda opinion för det man tror på. Det formar en politik som inte fokuserar på att vinna val utan på att göra skillnad och förändra i riktning mot det samhälle som man vill skapa. Det handlar om att stå upp för det man anser rätt och ta strid mot det man anser fel.

Sverige är inte i ett läge när det räcker med ett förvaltande ledarskap. Inte heller räcker det att ledande politiker är leverantörer av samhällsservice. När vi behöver samordna allas ansträngningar för att lösa några av de stora samhällsproblem som vi måste komma till rätta med, så är ytterligare ett jobbskatteavdrag inte nog. Budskapet att statsfinanserna är i gott skick räcker inte för att vi alla ska sträcka oss på tå och göra vårt yttersta.

Politikens roll är att få andra aktörer, både enskilda individer och organisationer, att dra åt samma håll. Ledarskapets roll är att undanröja hinder, att skapa förutsättningar. Men också att stimulera. Det behövs andra sätt att genomdriva de nödvändiga och önskade samhällsförändringarna än genom lagstiftning, myndighetskontroll och fördelning av offentliga medel. Det behövs en vision och ett visionärt ledarskap.

Alla människor, grupper, organisationer, företag och länder behöver en gemensam berättelse och en samlande idé om vart man är på väg. Jag skulle välkomna en framträdande liberal vision som banar väg in i framtiden, bort från det likhetsideal som alltför länge präglat det svenska samhället. Det är dags för en liberal vision som formuleras i brytpunkten mellan fri- och rättigheter, solidaritet samt varje människas personliga utvecklingspotential och drivkraft.